Whirlow Hall Farm

Härifrån kommer vår kyckling och våra ägg. Det känns ganska bra, de såg rätt så lyckliga ut, hönsen. Sen att det nog har hänt att jag ätit ett av de där artiga fåren som tittar upp när jag går förbi, det tycker jag känns lite värre. Nåja, de ser ju ganska glada ut de också.

I Allhelgonatider

I sällskap av två ekorrar läser jag på de gamla gravstenarna från förrförra seklet. Vackra namn som sällan hörs numera, Eliza, Winnifred, Mahulda, Benedict, Horatio, Ezekiel. Akta, gravstenarna kan rasa, står det på en skylt från kommunen. Nästan inga gravar här har längre några blommor. På ett stenkors har en rönnbärsgren tyngts ned och lättar upp allt det grå med de lysande röda bären.

Herre, lär mig inse att jag skall dö

och hur få mina tillmätta dagar är,

inse att jag är förgänglig.

En handfull dagar är allt du ger mig,

för dig är min livstid ett intet.

Bara en vindfläkt är människan,

som en skuggbild vandrar hon kring.

Bara en vindfläkt är skatterna hon hopar,

hon vet inte vems de en gång skall bli.

(Ps 39:5-7)

Whirlow Brook Park

I helgen besökte jag denna underbara park, som faktiskt är ett av de första ställena jag åkte till i Sheffield utanför själva centrum av staden. En kollega tipsade mej om att detta är en av de vackraste platserna Sheffield har att bjuda på. Man hittar den inte så lätt eftersom den ligger lite i skymundan på gränsen till Peak District. Fantastiskt fin park, med ett särskilt lugn.

Julskyltning

Idag julskyltades det på John Lewis. Och jag blev mycket upplivad av detta. Så upplivad att jag också julhandlade lite. Lite försiktigt bara. Ett ljus som luktar kanel och citrus. En gigantisk julklappssäck.

 Och ett nejlikedoftande ljus med en liten julig glashätta.

Julstämningen börjar smyga sej på tycker jag. Snart tar jag nog banne mej fram julpyntet, tänker jag medan jag knaprar på en chokladsnögubbe.

Söta hus

I gränsen mellan stad och landsbygd, vid Ecclesall Rd South, där finns det söta hus minsann!

Höstens sista rosor

Naggade i kanten. Bland multnande löv. Översållade med regndroppar. Ännu finns det några rosor kvar. Nästan lika vackra som i augusti.

En accessoar säger så mycket

När jag hade min födelsedagsväska och min finaste plånbok samtidigt och befann mej på en pub i ett lite tjusigare område, då kom en mycket förnäm dam i en liten dräkt fram till mej och utbrast i förtjusning hur snyggt detta var. Vem är designern? undrade hon på ett sånt där självklart sätt att man förstår att hon både frågar och svarar på detta titt som tätt, medan jag aldrig någonsin kan erinra mej om att jag har fått den frågan förrut. Jo, en gång i åttan sa min klasskamrat till mej om min oranga och lila skjorta att det där är Uff va och jag sa jasså det ser man och hon svarade ja det gör man. Jag sa att jag faktiskt inte visste, ja plånboken har jag fyndat på TK Maxx, sa jag. Damen såg förbryllad ut, log vänligt och tänkte säkert att denne TK Maxx, det måste vara någon ny trendig designer hon genast måste kolla upp.