Dubbeldäckare

Dubbeldäckare är ett av de bättre transportmedlen här i världen anser jag. Att sitta längst upp längst fram vid de stora fönstren som en barnunge, helst tidigt på morgonen så att man är nästan ensam i bussen, ja då är jag nöjd. I'm on top of the world, tänker man. Man har överblick över hela stan och lägger märke till detaljer man aldrig skulle se annars. Särskilt roligt är det att speja in i folks fönster på övervåningarna, där de tänkt sej att ingen ser in. Väldigt ofta står det en massa städprodukter i fönstren, och några böcker. Ganska ofta seglar det förbi en dubbeldäckare utanför fönstret på kontoret, och då händer det att vi vinkar till varandra, den spejande bussresenären och jag. De är nästan alltid pensionärer som har gratis busskort och kan åka dubbeldeckare hela dagarna om de vill. Tänk, vad roligt jag ska ha med mitt busskort! Det gäller ju att man är pigg i benen bara, för de där spiraltrapporna upp på bussens övervåning är inte att leka med.

View from the top - Arundel Gate.

En trevlig kväll

Efter jobbet idag (ganska ansträngande 07.00-17.30) gick jag en lång promenad uppför de ytterst pittoreska kullarna mellan Stannington och Crookes (och tog många bilder som kommer imorgon) och hälsade sen på maken i hans arbetsrum. Där fann jag svärmors koppar på hedersplats i bokhyllan och den här obegripliga bakvända klockan. Dessutom fann vi där besök från Irland som ledde till en väldigt god middag och en trevlig kväll!

 Här bakom dörren skymtar maken som lagar lammkotletter och färskpotatis.

Join the army?

I det här gigantiska tegelschabraket (kallat Somme Barracks) till byggnad precis intill University of Sheffield kan man få sej en militärutbildning om man vill. De har ganska ofta rekryteringskampanjer och delar ut flygblad. En massiv byggnad är det verkligen från alldeles i början av nittonhundratalet. På väggen hänger krokar vid en liten minnessten där man kan hänga vallmokransar på Rememberance Day. Jag går förbi där varje dag på väg till mitt jobb. Det påminner mej alltid om att jag verkligen bor i England, ibland kan jag faktiskt glömma bort det. Jag tycker mycket om den stora blåa porten.

Inne i askan

Jojo, askmolnet ger inte upp i första taget. Precis över hela ytan av de brittiska öarna har det parkerat sej, visar kvällens Rapport (Maken sitter förgäves och väntar på en vän på Manchester Airport, jag skulle tro att han får åka hem igen utan gäst). Det är inte så ofta jag tittar på svenska nyheter men ikväll var det ett synnerligen spännande program. Förutom askmolnet så lästes kungens meddelande till pressen upp, mycket snabbt och utan några som helst kommentarer (mycket intressant i sej) och jag kommer att tänka på en gammal lärare på universitetet som sa att om man behöver använda ordet självklart, då är det något som verkligen inte är självklart, annars är ordet överflödigt.

Sedan handlar det om någon förmodligen självutnämnd expert som tycker att det är onödigt med nationella prov och jag funderar på England där eleverna precis haft sina många gånger mer pressande tentor och på hur den svenska skolan verkar segla iväg, helt utan mål. Ungefär som den svenska militären som förmodligen kommer att kallas tillbaka från Libyen, och Carl Bildt känner sej manad att fälla repliken 'det är ingen egen nöjesverksamhet vi bedriver', vilket är ganska absurt i en seriös politisk debatt som plötsligt verkar ganska oseriös. Det blir inte bättre av att Bodström skriver skvallerböcker och åbäkar sej i alla nyhetssoffor.

I Rom är det fullt av arga gubbar som ser sådär förstoppade och högröda i ansiktet ut som svenska manliga mediemän såg ut efter Gudrun Schymans talibantal - de är jätte, jätte, jättearga! De känner sej kränkta och sårade. Varför? Jo, IKEAs reklam i Italien visar en bild på två män som HÅLLER VARANDRA I HANDEN. Då blir påven ledsen, och den här gubben, han blir också jätte jätte jätteledsen. Men resten av Italien, ja de verkar inte bry sej så särdeles, de shoppar som aldrig förr av Kamprad. Och jag funderar på att nu kan det bli en sån där jobbig stämning igen på hemmaplan i vårt eget Nordirland (maken katolik, jag protestant). Och jag tänker på Elisabets fråga vart jag skulle kunna tänka mej att bo, att i Rom skulle jag aldrig vilja bo. Jag är nog den enda som inte upplevde Rom som det minsta romantiskt.

Maskeradförslag

Om någon nu skulle vilja pröva nåt nytt i maskeradväg, då kan man köpa sej en pruttkudde-kostym. Roligt tyckte jag. Affären ligger på Ecclesall Rd där det finns många andra roliga butiker också, till och med en muminaffär!

Min vän ekorren

 Vinkar!

 

Åh, vad den knotiga trädstammen är vacker!

 Jag älskar dem besinningslöst, ekorrarna. Jag ville gärna att de skulle posera i havet av Rhododendronblad i alla färger men de ville de inte. Så fort de kikat efter om jag hade några nötter blev de ointresserade. Han här, man kan riktigt se hur han sitter och nöt-spejar:

Har blivit intervjuad minsann

Läs gärna Elisabets kluriga frågor till mej här. Det var roligt att bli intervjuad, och väldigt bra frågor tycker jag!