Lanzarote

Imorse satt jag i en taxi och åkte förbi den ena sandiga vulkanen efter den andra från Playa Blanca (ovan) till Arrecife. Jag blev barnsligt fascinerad av att havet var precis intill landningsbanan och spenderade nästan hela resan med näsan tryckt mot flygplansrutan

När planet lyfte blev ön snabbt alldeles pytteliten och havet jättestort, och de små vita kuberna till hus med gröna fönsterkarmar var som konfetti strösslat runt stränderna. Fyra timmar senare har det blivit mörkt och planet sänker sej över Manchester, som är en enda lång ihopsnurrad julslinga av glittrande ljus som aldrig tar slut. Någonstans hade jag väntat mej Arlandas skogar och spridda sjöar. Men sen, när jag sitter i en annan taxi hem till Sheffield och åker genom Peak Districts låga stenmurskantade betesängar så känns det ganska hemma ändå.

Och himlen, den ser iallafall likadan ut överallt.

Leve Di Leva!

Di Leva - vilken version!

Kloka råd om karlar

Senaste Debatt. Klicka fram till ungefär minut 31. Och njut!

"Spårvagnar och karlar springer man inte efter, för det kommer snart en ny".
"Karlar i min ålder som inte är gifta eller som det inget fel är på, det finns det inga".
"Det finns vissa risker när man går in på begagnadmarknaden. Det är som att köpa en bil; lacken kan vara bra, men motorn kan kärva."
"Skulle det dyka upp en karl nu, som jag kunde ha nytta och glädje av, så skulle jag ha honom som en ren hobby".

Kan inte hon få ett eget program?

Novemberskörd

Nej, nu vågar jag inte ha tomaterna på balkongen längre. De har skördats, gröna som röda.

Nu ska här lagas tomatsoppa. Och sen blir det en sväng ut på marknaden på stan.

Om England

Intressant om England i Skavlan - men man måste fortsätta kolla på programmet efter klippet för att få höra en diskussion om klass och dialekter:

Julbelysningen

Uppsatt är den, men tänd blir den inte förrän den 21a november - Sheffield City Lights Switch On. Jag längtar!

Tragik är komikens moder

Jag har tittat lite då och då på serien I Anneli på Svt, samt på deras nya satsning, som av nån anledning kalas för feel-good-serie (trots att alla genomgår mer eller mindre tragiska förändringar), Våra Vänners Liv.

Båda serierna grundar sej i de mindre trevliga delarna av livet - skiljsmässor, otrohet, sjukdom, förödmjukelse, ensamhet. I Våra Vänners Liv läggs liksom en mysig dimma av manlig vänskap och gemenskap över problemen medan Anneli skruvar problemen ett snäpp för mycket och manar till skratt, som ofta sätts i halsen. Trots detta så känns det senare programmet så mycket mer äkta och svider så mycket mer. I de senaste programmen av båda serierna så finns en nästan identisk scen:

Mamma, Pappa, Barn. Skiljsmässa. När och hur ska vi berätta för barnet? Mamma och pappa diskuterar dilemmat på engelska vid frukostbordet över barnets huvud som ropar -Sluta prata engelska!

Svenskt samtidsdrama. Lite korrekt och tillrättalagt illustrerat. Pappan filmas med handkamera när han väntar vid ett övergångsställe i djupa tankar så att han nästan glömmer att gå över. Men jag berörs inte så mycket.

Av någon anledning, trots att jag skrattar, så bränns allvaret och tragiken så mycket mer i Annelis version, när Majsans man kommer hem till henne och ber henne om att skriva på skiljsmässopapprena, i närvaro av Majsans katt. Majsan säger då på skånsk engelska att I think we should discuss this when he is not around.

Roligt.

Tragiskt, men roligt.

Och konstigt nog, mera träffande.