Livet en lördag

Mardrömsvakna. Siffror, flimrande. Dovt mullrande tvättmaskin. Formula 1 på TV. Heartbreak warfare. Intorkad mat på tallrikar. Regnmoln. Ovisshet. Valkampanj. Överraskningsblommor. Gröna tomater. Tandkrämstub. Pubfrukost. Ignorera. Tunnelseende. Bortlängtan. Bädda sängen. Rastlöshet. Klockan tickar. Historia som upprepar sej. 30-tals-poesi. The clever hopes expire. Ändå, naiv hoppfulhet. We must love one another or die.

I sit in one of the dives On Fifty-second Street
Uncertain and afraid
As the clever hopes expire 
Of a low dishonest decade: 
Waves of anger and fear
Circulate over the bright 
And darkened lands of the earth,
Obsessing our private lives;
The unmentionable odour of death
Offends the September night.

(...)

Faces along the bar
Cling to their average day:
The lights must never go out,
The music must always play,
All the conventions conspire  
To make this fort assume 
The furniture of home; 
Lest we should see where we are, 
Lost in a haunted wood,
Children afraid of the night
Who have never been happy or good.
(...)

All I have is a voice
To undo the folded lie,
The romantic lie in the brain
Of the sensual man-in-the-street
And the lie of Authority 
Whose buildings grope the sky: 
There is no such thing as the State
And no one exists alone;
Hunger allows no choice
To the citizen or the police;
We must love one another or die.  

Defenceless under the night
Our world in stupor lies;
Yet, dotted everywhere, 
Ironic points of light 
Flash out wherever the 
Just Exchange their messages: 
May I, composed like them
Of Eros and of dust,
Beleaguered by the same
Negation and despair,
Show an affirming flame.

Ett urval av verser från dikten 'September 1, 1939' av W. H. Auden (kursiveringar mina)

Fyllda paprikor

Fredagsgott!

Bortförklaring

Lova runt och hålla tunt! Rekommenderar för övrigt programmet Elfte Timmen i Svt, satir på lite ojämn nivå men väl värt en titt för guldklimpar som ovans skull.

Som en kork i mörker

1991 såg det ut såhär när SVT gjorde en trailer för valbevakningen:

Och nu har den bisarra loggan med glada gubben och slogan 'med sunt förnuft' ersatts av ett annat parti, med åtskilliga likheter, i alla valöversikter och program. Det är inte utan att man blir lite orolig. Nej, ska nåt nytt parti komma in i riksdagen så hoppas jag verkligen att det blir FI. Men deras mediautrymme är synnerligen litet.

Jag funderar en hel del på det som Fredrik Lindström sa i programmet "Världens modernaste land", att vi strävar så efter att hänga på nymodigheter, det som alla andra tycker är bra. Svenskar är bra på att tycka lika, att forma sej till det normala, att inte stå ut. Och så länge det handlar om vilka mått det ska vara på diskbänken, hur man står i kö eller huruvida det fortfarande är inne att äta sushi är det ganska trevligt. Men vad händer om alla tycker lika om politiska ytterligheter?

Den här texten, den säger allt tycker jag.


Lyssna även gärna på den här intressanta P3-dokumentären från förra året.

Bortlängtan

Idag har det varit soligt och fuktigt, sedan ösregn och följaktligen ändå mera fuktigt, det har varit stressande och pressande och alla studenter och Sheffieldbor som flytt stan under sommaren har kommit tillbaka alla på en gång och mina tjocka finbyxor kletar fast vid benen och jag springer in på alla möten med andan i halsen och en svettdroppe i pannan och tänker jag vill bort till nåt tyst och lugnt och glesbefolkat ställe som, ja som Sverige.

Sen besinnar jag mej en aning, får en huvudvärkstablett av en kollega, dricker en kopp starkt kaffe och tänker att när jag befann mej i Sverige så längtade jag bort och ut, till något mjukare, mer tillåtande. Jag minns att jag tänkte att jag måste åka bort nu så fort som möjligt, det var ett alldeles pockande, obevekligt och ganska plötsligt behov, och jag sökte till Boston i USA men fick veta att det tog ett år att få alla papper klara men till England kunde jag komma inom ett par månader. Sheffield, förklarade professorn, där kommer du att kunna lära dej mest, och jag tänkte att det gör detsamma vilken stad det blir och just att plugga var sannerligen inte min prioritet men jag lyckas alltid se ut som en person som anser det, och på sätt och vis är det nog sant att lära mej ville jag verkligen, men snarare att stå ut med livet i största allmänhet. Och jag minns friheten i att åka ensam till en helt ny plats, och att året senare ha en enkelbiljett till Sheffield, och hur skönt det var, men hur jobbigt det blev de första månaderna och hur hårt jag har jobbat för att komma där jag är nu i livet.

Jag minns hur allt annat än lugnt det var i stressgången mellan pendeln och T-Centralen, hur lång tunnelbanefärden är från Fridhemsplan till de blåa förorterna och hur mörk hela vägen är ända fram till Järvafältet. Jag minns hur man alltid måste stå på rätt sida i rulltrappan och hur obehagligt det var att gå över Stureplan sent på kvällen. Hur jag slet ännu hårdare med vardagen än jag gör nu och kände en isande ensamhet och beredskap att alltid behöva försvara mej, utan att nånsin förstå varför, och hur den klon mirakulöst bara släppte när jag landade här.

Det är som om folkmängden här är så stor, och individerna så många, att spektrat av åsikter är större och mindre provocerande fast det samtidigt, på samma gång, finns en tätare ram av mötesregler, artighetsfraser, förhållningsregler som tickar på, oföränderligt tryggt och överraskande genomgående i alla samhällskikt. Det finns någonting väldigt lugnande i det.

Sen ibland att man känner sej omväxlingsvis som butiksbiträdet och kunden i den här sketchen, det är kanske snarare ett slags allmängiltigt vuxenproblem än ett geografiskt sådant.

(Tyvärr dålig kvalite på klippet men den enda jag kan hitta, och sketchen är så bra att det inte gör så mycket ...)

Stilleben

Helgen känns redan långt borta ... Måndagen har varit lång och regnig. Men sånna här hemma-helg-bilder, de piggar upp lite.

The Great Yorkshire Run

Idag har maken sprungit det tio kilometer långa loppet kallat the Great Yorkshire Run. Han valde att springa for Alzeimer's Society och samlade in en god slant till dem. Själv har jag hejat, ätit tysk bratwurst-korv från marknaden, shoppat och lunchat med en väninna och tagit kort, men nån ska ju göra det också!

Sheffiledbilder och hurtighetsbilder:Makens medalj & 2 videor, en från slutspurten och en vid målet - lite av den härliga stämningen har förhoppningsvis fångats!