onsdag 18 november 2015
I skuggan
Det ligger som en våt filt över stan. Dämpad stämning. Polisbilar i varje hörn, tvärs över gågatorna. Jag går en runda för att muntra upp mej lite, funderar på julklappar, dricker en kaffe. Franska flaggan vajar från stadshuset. När en stor grupp människor väntar på bussen, och det plötsligt hörs ett metalliskt dån, då hukar alla. Det nervösa fnittret från några tonårstjejer. Det var bara ett ljud från bilverkstaden bredvid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Ja det känns annorlunda på alla sätt, mer koll och vakter, folk är vaksamma
Mamma: verkligen. Och så underligt att se den franska flaggan. Det sjönk in liksom, det som hänt på ett annat sätt.
Fina bilder ...., sååå fina.
Mot bakgrunden av det här funderar jag på vad man ser som besökare i Sheffield och andra städer i den här delen av England: en tydlig närvaro av människor som tydligt uttrycker sin tillhörighet till ganska extrema grenar av islam.
Den första gången jag var i Sheffield var också första gången jag såg kvinnor i niqab. Och många sådana, och mitt i stan. Detta måste ha varit alldeles i början av 00-talet, definitit före London-bomberna, och jag frågade min kollega från University of Sheffield var de kvinnorna kom från. Jag förväntade mig att han skulle svara Afghanistan eller Saudi-Arabien eller något annat land, men hans svar var "Most of them come from Huddersfield, unfortunately". I det "unfortunately" låg inte främlingsfientlighet som i "det är beklagligt att det i en stad här precis intill bor människor som inte hör hemma här" utan en bedrövad insikt i att i en stad precis där i närheten odlar människor en ganska radikal version av islam. Självbordsbombarna i London 7/7 kom från Leeds med omnejd.
Som du säkert förstår sätter jag inte likhetstecken mellan kvinnor i fotsida svarta kläder och självmordsbombare, inte heller utgår jag från att de många unga män med yviga skägg är på¨väg att anfalla västvärlden.
Men jag undrar, sådant här tänker man förstås också på och pratar om i Sheffield?
Annannan: inte någon som jag umgås med. Men de finns säkert.
Elisabet: tack. Grått ljus strax innan skymning. Tyckte det var symboliskt med halvmånen och flaggan. Till det pinglade ett mycket energiskt gäng från hare krishna och det var en ganska udda stämning helt klart.
Hittills har jag bara träffat en student från Kina i denna farliga stad, skämt åsido, men vi hade mycket trevligt prat om studier, framtid och resor på tåget hit, och han skulle hemskt gärna vilja ha mig som mamma:-), nu tänkte han på så långt han hade till sin. Och berättade om sin stad. De reser verkligen långt för att studera. Minns runt 2000 eller möjligen tidigare, de första jag såg med bara ögonen icke dolda i Stockholm, nu har vi vant oss, men inte helt, en riktigt solig sommardag i år var vi till den ursvenska herrgården med en vidsträckt park öppen för alla och hela området doftar svensk midsommar och traditioner, där var vi nu de enda svenskarna jag och maken i vårt storstadsområde. Det var nytt, ja inte att vi har en stor mix av människor överallt men att vi var de annorlunda. Besökte damrummet och de modellsmala tjejerna rättade till klädseln och pratade glatt och obekymrat. Jag undrade för mig själv om den inte var väldigt varm, men det är mycket vi inte förstår;-) och det är bara att vänja sig och lära av varandra. Och svensk och svensk, de har alla svenskt medborgarskap, många nu i andra generationen och födda här men har inte de traditioner vi kallar svenska.
Mamma: forsta gangen for mej var Jarvafaltet for 15 ar sen :) reagerade inte direkt, minns det for att min van gjorde det sa starkt. Det ar valdigt svart att saga just vad som ar extremt och fanatiskt och inte, och vad som ar farligt och inte. Det finns en kvinnosyn som ar djupt obehaglig och skrammande, tyvarr finns den precis overallt.
Världen och Europa har helt klart förändrats mycket på kort tid.
Och i går kväll sade man från den svenska polisen “Lev som vanligt men var vaksam“.
Måste kännas litet ovant att se den franska flaggan i Sheffield.
Anne-Marie: det kandes jattekonstigt. Frankrike ar ocksa valdigt nara, vara grannar. Vaksamheten ar helt klart en annan. Polisnarvaron ocksa. Det borde val bidra till en trygghet och rent logiskt gor det val det men kanslan i hjartat ar en annan.
Vet ju hur märkligt det känns, Anna.
Även här flaggar man med franska flaggan på en del ställen. Senast igår såg jag en fransk flagga för vinden då jag var ute och körde.
Jadu...
Det är ändå bra att man trappar upp säkerheten, hellre det än tvärtom. Det finns så mkt ondska nu.
Och ja, visst ska man vara uppmärksam.
Annika: det ar bra, och man far ju hoppas att det hjalper. Verkligen en orolig varld just nu. Tank att det gatt sa lang tid sen 9/11, och inget har blivit battre, tvartom.
Skicka en kommentar