Två filmer som jag har sett på sistone är Whatever Works, av Woody Allen, och Marias Larssons eviga ögonblick, av Jan Troell. Båda tyckte jag väldigt mycket om. Whatever Works lockar till skratt medan de eviga ögonblicken vaggar in en just i någon slags evighet. Glimtar av tiden. Jag bara satt i häpnad och tittade. Det var så vackert, sammantaget. Det tragiska till trots. Jag är glad att jag inte såg den här filmen när den kom för då hade jag inte förstått mej på den. Eller snarare, jag hade hakat upp mej på det politiska och inte kunnat bara njuta av filmen. Så är det med bra fimer och böcker. De tål att gå tillbaka till, och talar till olika lager beroende på hur man är och mår just då.
5 kommentarer:
Tack för tipsen!
Den är väldigt bra, om Maria, den andra får jag se. Är väldigt bra att se en film i lugn och ro när man glömt recensenters och andras tyckande som har det som jobb att tycka, man ser så mycket annat och gör upptäckter.
Lena: varsågod! :)
Mamma: den andra är rolig och typiskt Woody allensk :)
Ja, den om Maria Larsson tyckte jag sååå mycket om! Den andra har jag inte sett, eftersom jag tillhör den fåtaliga skara som inte är så förtjust i Woody Allen, men jag kanske får ge den en chans?
Elisabet: man vet aldrig, plötsligt kan man bara börja gilla Woody Allen. Det hände mej när jag såg crimes and misdemeanors, innan förstod jag inte hans grej alls. Jag tycker framför allt att han är väldig rolig.
Skicka en kommentar