lördag 18 augusti 2018

Konst i vardagen

Det är konst lite varstans här jämfört med England tycker jag. I små hörn här och var. Lite historia får man på köpet!





9 kommentarer:

Elisabet. sa...

Men underligt skrivet på plaketten. Man kan tro att andra världskriget utspelade sig i Hammarbyhöjden.

Cecilia N sa...

Det finns ju någon sorts bestämmelse som säger att en viss procent av projektpengar till offentliga nybyggen och sånt ska avsättas för konstnärlig utsmyckning.

Men i UK (och annars i Europa) har de något som inte vi har behövt: minnesmärken från krigen.

Steel City Anna sa...

Elisabet: det har du rätt i! Tänkte jag inte på.

Steel City Anna sa...

Cecilia: absolut, i minsta by finns det kors och läggs vallmokransar. Särskilt upplyftande är det dock inte.

Monica sa...

Ja så många fina minnesmärken det finns! Måste läsa på om Willy Brandts liv, mycket intressant är det och jag hade glömt att han först flydde till Norge och när det blev ockuperat flydde vidare till Sverige.

Vi har ju väldigt mycket minnesmärken från tidigare krig i varje landskap när Sverige var så där stort och farligt,-) och hade härjningståg överallt men vi drabbades av andras hemskheter också även här. Så det finns mycket att beskåda om man vill.

Fast om de två världskrigen är nog mycket okänt eller ingen vill veta, gömt i mörker. I alla fall finns Krigsseglarnas minnesmärke nyinvigt igen 2015 i Göteborg, det var 800 svenska sjömän ännu levande som deltog då i den högtiden och som alla varit sjömän under andra världskriget, 2000 svenska sjömän dog under arbetet med att förse de allierade på haven med livsmedel och annat nödvändigt. De var mitt i andra världskriget verkligen dessa män till skillnad mot andra i landet. En sjöman, 97 år vid namn Rune Dalhstrand deltog och talade år 2015 när det här minnesmärket uppfördes. Man har talat så tyst om hur många var drabbade på ett eller annat sätt. De som gav sina liv har inte blivit hedrade alls. Som de blir i UK och man läser historia överallt. Och många fler minnesmärken finns från världskrigen även om vi "inte var med, fast vi var med"...

Ja och alla dessa koleraepidemier, de har minnesmärken även här fast få känner till det. Det har fallit i glömska så mycket hur Sverige som var ett fattigt eländesland var drabbat under 1800-talets mitt. Var tionde människa i Göteborg dog och många i Stockholmsområdet och många i övriga landet.

Det var en engelsk läkare på 1800-talet som förstod sambanden och hur smittan spreds, John Snow men inte förrän 2003 fick han en utmärkelse som den absolut viktigaste läkaren i Storbritanniens historia, han gjorde mycket mycket mer i sin forskning också. Tänkte på det när jag nu minns koleraminnesmärkena lite varstans i parkerna i UK men det finns många här i hela landet fast ingen talar om dem, är lite mer undanskymda kanske.

Det var det, jag gillar och tittar alltid på Karin Boye när jag är i Huddinge, så fin och fint med hennes texter och dikter lite här och där på väggarna.

Monica sa...

Måste ju kommentera här när du är så otroligt upptagen så man knappt hinner prata;-), men det är kul med fart och fläkt:-)

Steel City Anna sa...

Mamma: man lär sej om historia på vägen. Nåt koleraminnesmärke har jag aldrig sett här.

Monica sa...

Det finns ungefär 35 stycken kolerakyrkogårdar i Sverige, "vår" är vid Skanstull, på Söder dog omkring 1000 människor och dödgrävarhuset finns kvar, det finns en i Uppsala, en på Björkö som hör till Norrtälje, på Gotland, i Södermanland och fler är det från norr till söder, smittan sträckte sig inte så långt norrut tror jag men det finns en större i Härnösand, de anlades under 1800-talet och det finns många vackra gravstenar som minnen, på de små barnen ofta.

Jag tror att de vårdas mer numera dessa minnesplatser och sköts om igen.

Cecilia N sa...

Jepp. En finns en liten bit ut i skogen vid Säbrå kyrka strax utanför Härnösand.