Jag städar ut huset redo för den nya ägaren. Det är en konstig känsla. Sista gången jag ser mej i den här spegeln, tänler jag. Sista gången jag tittar ut genom det här fönstret. Det är ändå en känsla av lättnad när jag går.
Visst är det en litet konstig känsla när man lämnar något invant och välbekant. Samtidigt är det skönt att avsluta och sedan gå vidare till andra saker. Jag minns fortfarande hur konstigt det var att stänga dörren till min mammas lägenhet (efter det att hon gått bort) och lämna allt intakt i stort sett. Det var bara att totalt släppa taget om alla minnen (i form av saker) och gå vidare. :)
Från hjärtat önskar jag dig verkligen all lycka med det nya livet som väntar! Det här med uppbrott tar så mycket energi. Det är med att flytta blir ändå som att sätta punkt och sedan sätta i ett nytt blad i skrivmaskinen. (Det märks att man är till åren kommen ...-).
FÖRSTÅR att det är jättekonstig, och en uppsjö av känslor. MEN så bra att det ändå kändes lugnt och fint inom dig då du stängde dörren efter att du var klar.
Usch, så jobbigt det är att avsluta och fortsätta mot något okänt. Men jag hoppas och tror att det kommer att bli bra och spännande - din fortsättning. Som förut blir det inte, säkert mycket annorlunda och ovisst, men inte sämre med automatik! All möjlig lycka önskar jag dig!
Ruta Ett: mitt liv har blivit bättre på många sätt man jag kan inte skriva om det här på bloggen :) men de beslut jag tagit har absolut varit rätt och det ger mej energi och styrka att ta itu med allt jobbigt. Tack :)
8 kommentarer:
Visst är det en litet konstig känsla när man lämnar något invant och välbekant.
Samtidigt är det skönt att avsluta och sedan gå vidare till andra saker.
Jag minns fortfarande hur konstigt det var att stänga dörren till min mammas lägenhet (efter det att hon gått bort) och lämna allt intakt i stort sett. Det var bara att totalt släppa taget om alla minnen (i form av saker) och gå vidare. :)
Från hjärtat önskar jag dig verkligen all lycka med det nya livet som väntar! Det här med uppbrott tar så mycket energi. Det är med att flytta blir ändå som att sätta punkt och sedan sätta i ett nytt blad i skrivmaskinen. (Det märks att man är till åren kommen ...-).
Anne-Marie: jag förstår. Man måste bara släppa det. Det jobbigaste i alltsammans har ändå varit att lämna katten. Det kan jag inte ens tänka på.
Elisabet: absolut, länge känt mej helt dränerad. Men en lättnad nu. Tack :) nytt blad isatt ;)
FÖRSTÅR att det är jättekonstig, och en uppsjö av känslor.
MEN så bra att det ändå kändes lugnt och fint inom dig då du stängde dörren efter att du var klar.
Annika: det är verkligen en konstig känsla. Men allt tuffar på. En sak i taget :)
Usch, så jobbigt det är att avsluta och fortsätta mot något okänt. Men jag hoppas och tror att det kommer att bli bra och spännande - din fortsättning. Som förut blir det inte, säkert mycket annorlunda och ovisst, men inte sämre med automatik!
All möjlig lycka önskar jag dig!
Ruta Ett: mitt liv har blivit bättre på många sätt man jag kan inte skriva om det här på bloggen :) men de beslut jag tagit har absolut varit rätt och det ger mej energi och styrka att ta itu med allt jobbigt. Tack :)
Skicka en kommentar