Idag är det Jungfru Marias födelsedag enligt bland annat den katolska kyrkan. Det dök upp i mitt FB-flöde som ännu rymmer en hel del katolskt. Gratulationskort och böner. Som svensk och luthersk både i allmänhet och synnerhet så är det främmande med helgondyrkan och att be till Maria. Men efter alla år i närmare kontakt med andra seder och bruk så tycker jag att det finns något vackert i det. Jag tar av mej min mantel som skyddar mej från allt som är kvinnoförtryck och förvrängda bilder av kvinnan, denna underliga bild av en jungfru och mor, annorlunda från den egentliga kvinnokroppen, som omöjligen kan vara både jungfru och mor samtidigt rent biologiskt. Jag låter Maria vara bara en hyllning, en symbol och en glädje, till kvinnligheten, detta starka modershjärta. Luther kan också få vara med och fira lite grand. Jag tänker på en Beatleslåt och hummar tyst ... when I find myself in times of trouble Mother Mary comes to me, speaking words of wisdom, let it be. And in my hour of darkness she is standing right in front of me.
Konstigare än så behöver det inte vara alls.
8 kommentarer:
Nej, just det.
Elisabet: ;)
Det är sant!
Så är det bra att tänka.
OCH kontraster är det minsann i ditt inlägg nedan.
Hoppas du får en fin helg med många pub-besök!
Annika: det hoppas jag med och du får njuta av det fina vädret hos dej!
Tänkvärda ord som alltid av dig. Så sant! Och tänk vad Beatles skrev mycket både fint, klokt, vackert och intressant, jag är så glad att jag varit hos dem där allt började. Och mest glad att ha en dotter som du! Den största gåvan!
Mamma: undrar om McCartney kanske var katolik under sin uppväxt, får forska i det :)
Din forskarmamma har forskat:-), Paul´s mamma dog när han var 14 år, hon var barnmorska och hette Mary.
John´s mamma dog också när han var tonåring, han bodde ju då hos moster och hennes man sen riktigt liten då föräldrarna separerat, men hade kontakt med mamman som uppmuntrade musikintresset. Men så dog hon i en trafikolycka och även mosterns man som han såg som sin pappa. Sin biologiska far fick han kontakt med långt senare. John i alla fall mådde dåligt och hade en hel del trauman, att förlora mamma, så de fann varandra Paul och John i det också, inte bara musiken men Paul var mer harmonisk och drömde ofta om mamma Mary och då var det en tröst, ja hon tröstade honom i drömmen.
Han skrev Let it Be som är helt och hållet hans och han gjorde som ett tema, ja som en psalmsång också med en anspelning till tro, John som mådde dåligt hånade detta men det ordnade upp sig och är väl en av de mest spelade i världen men det är Paul´s egen.
Och i allt det här hittade jag den absoluta början, du vet att jag träffade sångaren i Pontiacs och vi pratade länge i Manchester, de var tonåringar allihop och kompisar där i Cavern Club och spelade ihop, Paul, John och flera. Nu skulle han till dottern på Mallorca och också hälsa på Cynthia som nu är död. John´s första fru. Hon var en i kompisgänget från början. Och så hittade jag denne mans dotters blogg nu:-), hon har frågat sin pappa varför han inte samlat minnen, autografer m m av Beatles, och han säger att de var ju kompisar alla och spelade ihop så så gjorde man inte. Ja hans fru hade dött, ja dottern skriver om saknaden men denna grupp är aktiv och spelar än. Hur roligt som helst. Tack vare Mother Mary mindes jag detta:-)
Mamma: tycker mycket om den låten. Dubbel betydelse för Mother Mary då. Fin text är det.
Skicka en kommentar