Veterinärbesök och högtryck

Igår var vi en hel timme hos veterinären och det togs en massa prover på lilla kissen. Förra gången vi var där så misstänkte de att hon kunde ha problem med sköldkörteln och hon hade gått ner lite i vikt, så denna gång var jag förberedd på dåliga nyheter. De tog blodprov och kissprov, kollade synen och blodtrycket. Det var bland det sötaste jag sett när hon satt där vid blodtrycksmaskinen och de pumpade manschetten runt ena tassen. När de var färdiga satte hon upp andra framtassen i luften lite böjd och tittade på dem, som om hon tänkte att varsågod, ni ska väl kolla denna med? Hade jag fått en slant varje gång jag hörde någon säga Oh what a lovely cat! så hade jag varit rik nu. Det är någonting med denna kisse, att hon är så lugn och snäll samtidigt som hon har integritet och aldrig skulle åma sej för en godisbit utan bara tittar på folk med det där lilla buttra runda ansiktet. Människor liksom förälskar sej i henne, mej själv inkluderad, och inte mindre än tre i personalen hos veterinären och så hela väntrummet.

Lilla pluttan. Vissa protester i buren till veterinären men annars inte ett ljud.

De körde proverna direkt och faktiskt så är denna dam vid ganska god hälsa ännu, 18 och ett halvt år som hon är. Njurarna är inte värre utan till och med bättre och även om hon har njursvikt så går det alltså mycket sakta, och alla andra värden, lever och blodsocker och allt vad det var de mätte, var helt perfekta. Inte var det något fel på sköldkörteln heller och hon hade ökat ett hekto i vikt. Det var med stor lättnad vi åkte hem, för jag hade verkligen förberett mej så på att det skulle vara någonting drastiskt fel med hennes hälsa. När det var som allra mest Brexit-tjat så sa jag att jag hade lust att flytta till något annat land, och min vän sa att men hur ska du göra med katten, och jag sa att hon har nog inte så långt kvar. Nu har istället samma vän lovat med glimten i ögat att skulle nu vi stackars EU-migranter bli deporterade så får katten, som är britt, flytta hem till henne för hon verkar ju leva hur länge som helst!

När vi kom hem så ville hon gosa länge, länge och la sej ömsom hos mej, ömsom hos maken, och spann och spann.

Idag har det blivit riktigt varmt, man riktigt kände hur det slog om till högtryck, och vi har haft en härlig dag i trädgården igen. Jag köpte goda kardemummabullar på hipsterbageriet som gillar skandinaviska bakverk och läste svenska tidningar. Så målade jag naglarna i glada färger och tänkte att det löser sej nog alltsammans, ingen ide att oroa sej. Jag har ägnat många år åt så kallad riskutvärdering i yrkeslivet, och om det är någonting som jag kunnat lära mej av det så är det att olyckor och situationer uppstår som ingen människa hade kunnat föreställa sej eller förutspå, och det som man hade oroat sej över hände inte alls.