The battle of the Somme

I fredags var det 100 år sedan på dagen som slaget vid Somme började, den första juli 2016. Bara den första dagen sårades ungefär 57 000 människor varav nästan 20 000 dog. Mellan den första juli och artonde november 1916 dog, sårades eller hittades aldrig igen 1.5 miljoner människor.



Brexit glömdes helt och hållet bort den här dagen och nyheter och TV-kanaler handlade istället om olika minnesceremonier och hyllningar. Den brittiska kungafamiljen var tillsammans med den franske presidenten och många andra politiker och religiösa ledare i Somme och BBC sände i timmar. Det var alldeles fruktansvärt sorgligt. 100 år är inte lång tid, och här står vi nu igen i en högst osäker värld.

I många städer var det i fredags ett event med unga män som hade uniformer från första världskriget på sej som en hyllning, och jag såg ett stort antal som väntade på spårvagnen i Sheffield fredag eftermiddag. En syn som verkligen fick mej att hoppa till.





I lördags var det en gladare stämning på stan för det var dansfestival i Sheffield city. Dans av alla de slag och musik från hela världen och chans för publiken att dansa tillsammans med de professionella dansarna. Vädret var ömsom störtskurar och ömsom sol, och att se en hel hop med äldre tanter med paraply (försöka) dansa samba utanför Winter Gardens gjorde mej tårögd faktiskt. Det kändes symboliskt just nu med all oro och kaos och som den gamla klyschan livet handlar inte om att vänta på att stormen ska passera, utan om att lära sig att dansa i regnet blev bokstavligt synlig. Det var så fint, och så härlig stämning.

Underbart väder idag och varmt med en fin skogspromenad, god engelsk frukost imorse och söta getter på det så blev det en riktigt bra helg här i stormens öga.