Det var heller ingen omedelbar förälskelse i själva stan, det tog tid att vänja sej vid arkitekturen, kulturskillnader och den mycket speciella dialekten här. De fantastiska områdena utanför universitetsområdet tog det också ganska lång tid innan jag upptäckte, det berodde mest på att jag inte hade tid. Vi hade extremt mycket kurslitteratur att plöja igenom och jag hade dessutom fokuserat på modernismen, inga enkla verk precis kombinerat med en avancerad kurs i språkhistoria som mer påminde om matematik. Men jag kände mej också förstås lite osäker i ett nytt land och höll mest ihop med andra studenter och stack inte iväg för långt på egen hand. Vi reste också mycket, jag mötte upp mina föräldrar i London och vi åkte ett gäng kompisar upp till Edinburgh.
Det är roligt nu såhär över tio år senare att ha en överblick och kunna titta igenom många bilder och inlägg om Sheffield. Jag har sammanställt en liten bildkavalkad av Sheffields olika sidor. Hoppas ni gillar det, och kanske kan det gå lite snabbare för någon annan småvilsen student eller besökare att upptäcka juvelerna! En sak var hursomhelst överväldigande från början och har stadigt hållit i sej sen jag flyttade hit - vänligheten och atmosfären som är som i en gullig liten by fast det är en stad. Jag tror det kan vara världsunikt!
 |
| Här ser man gränsen mellan stad och land extra tydligt. Förorten Fulwoods bebyggelse tar slut och hagarna och hedarna tar vid. Sett from Ringinglow Road, en lång slingrig väg från city ut mot Hathersage. |
4 kommentarer:
Väldigt intressant och så roligt att se foton från åren igenom, mycket har hänt och att du skulle stanna det tänkte nog vare sig du eller vi, jo när du reste tillbaka kändes det så. Till den oerhört varma staden, ja jag tror den är världsunik. Och att det är så mycket vackert att se och uppleva det hade ju vi ingen aning om, du visste mer från början. Jag förstod inte alls vad Peak District var, som Djurgården ungefär tänkte jag innan, haha.
Och någon vilsen student känner jag mig tvivlande till även om det är mycket speciellt att resa ut helt ensam som du gjorde till dina studier och att sedan slå sig fram på den engelska arbetsmarknaden helt på egen hand. De flesta har ju sänts ut av något företag och har det svenska i ryggen som en trygghet, inte minst alla de som bor i London.
Men tufft detta och det vet ju alla som gör samma resa i något land. Man är helt ensam och så mycket nytt att lära och anpassa sig till och dessutom genast skaffa försörjning efter många universitetsår som trots toppbetygen och jag vet inte vad, så många referenser som krävdes från alla professorer, praktikplatser, utbildningsplatser, sommarjobb, hobbies på fritiden, jobb vid sidan om studierna, intressen av ideell karaktär som helst hunnits med under alla studieår och till slut även från människor i UK som krävdes innan första jobb. Tror även dina föräldrar synades:-). Det var mer fokus på skyldigheter än rättigheter men klarar man detta så klarar man nog allt.
Tuff, självständig, mycket bra självkänsla och självrespekt det har du, oerhört begåvad och så en otrolig kompetens med människor och ödmjukhet och vänlighet och diplomati, ja då kommer man långt:-). Nu vet de:-).
Och det är en fantastiskt intressant stad. Och vacker, just nu tänker jag på Bluebellsblomningen som snart kommer, sååå fint.
Och så får vi se hur det bli med Europa, tror inte det bara gäller Storbritannien längre, det är i gungning hela EU.
Mamma: jag haller med om allting ;) fast jag var kanske tuffare pa vissa satt nar jag var yngre, har blivit snallare av att bo har :)
Tack för bildkavalkaden. :)
Man ser verkligen kontrasterna mellan stad och land. Tycker det ser väldigt charmigt och trevligt ut.
Anne-Marie: jag kan intyga att det är det också, charmigt och trevligt :)
Skicka en kommentar