Efter att det mesta av denna vecka spenderats inomhus på grund av mycket jobb, så har jag som ett sug av att komma ut i naturen, se vidder, känna frisk luft och rymd omkring mej. Det spelar ingen roll att det regnar. Jag skyndar mej att göra mej iordning och katten tävlar med mej nerför trappan till köket, snor runt benen på mej så att jag nästan ramlar omkull - det är som att hon ligger och laddar hela natten för att orka med just detta race, för annars är hon gammal och trött och ligger på en filt under elementet och skuttar som en liten försiktig hare nerför trappan. Men hon har sina fem minuter som ung igen varje morgon och jamar ett bestämt litet vrål utanför skåpet med kattmat.
Jag åker ut till Chatsworth och Stand Wood som jag upptäckte förra gången jag var där, och går en riktig långpromenad i ömsom sol, ömsom duggregn, ömsom ösregn. Jag tänker när jag går där att här är jag sannerligen riktigt ensam iallafall, bara fåglar (sidensvansar i massor, underbart vackra men ingen fastnade på bild), skogsmöss och får. Jag njuter av detta på denna trångbodda ö. Men då hör jag plötsligt en traktor tuta, och på ett flak därbakom sitter det en klunga japaner som fotograferar vilt. Hur hittar de överallt? Det tog mej åtta år att upptäcka den här skogen.
På vägen hem på bussen samsas jag med amerikaner i stor och bred cowboy-hatt samt en stor del av Japans befolkning. Jag funderar på detta att om man är en människa som alltid har hatt så känner man sej kanske helt naken utan den? Hattarna är iallafall väldigt i vägen för japanerna som ska fota vartenda får i farten genom bussfönstret. På nästan varenda bild finns ett cowboyhattsbrätte med. Den engelske busschaufören kör vilt så det bergochdalsbanekittlar i magen och det går undan hem igen, jag lägger mej i ett hett bad så fort jag kommer innanför dörren och känner att den här lusten att julpynta, den är nu nästan oemotståndligt stor.
 |
| Utsikt från the Hunting Tower i ösregn. |
 |
| The Hunting Tour sett från ingången till Chatsworth House |
 |
| När man klättrat upp genom skogen ser det ut såhär. |
 |
| Bakom skogen ligger denna bonngård. |
 |
| Fantasieggande skylt! |
5 kommentarer:
Ett underbart fantastiskt inlägg, du är så otrolig på att skriva och fota, härligt att läsa och se. Och nu vet jag väldigt mycket mer;-), sov så gott kära <3<3<3
mamma: skulle vilja bo en natt i tornet :)
Ni kan göra det så passar jag lilla sötnosen:-)
Vad fint skrivet! Vad kul att kunna bo i det där tornet. Så vackert det är, även när det regnar.
Jag lyssnade faktiskt på en 4 år gammal intervju med the dowager duchess of Devonshire på Women's Hour för ett litet tag sen efter det hon dött. Vilket intressant liv hon levde där på den fina gården.
Carin: tack! Det gick en bra dokumentär om Chatsworth också på BBC förra året, önskar jag hade spelat in den. Var intressant att se både familjen och alla anställda, hur de hade det. Minns inte vem det var nu men någon bodde i en liten stuga med trädgård på ägorna istället för att på slottet var det så långt genom alla rummen tills man kom ut, och här var det bara en dörr :) kul tyckte jag.
Skicka en kommentar