söndag 20 november 2011
Tillstånd: Grått
Jag hyser någon slags hatkärlek till denna mörka och färglösa månad. Det är flera veckor sen solen sist tittade fram. Tunga grå och vita moln. Dimma och milda färger som flyter samman och nästan inte syns. Ändå, när jag går ute i naturen och ser allting bli brunt och grått och tyst och stilla, är det nånting vilsamt i det. Dags att ta det lugnt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det gråa har sin charm på nåt sätt...när man väl är igenom den gråa dimman är det så skönt :)
Det ser ut ungefär likadant här, bara lite mindre grönt. Jag trivs också med den här perioden .., det är vilsamt och inte så många krva .. man kan bara vara.
På sommaren måste man vara så himla lycklig och ha så fint i trädgården ,-)
Å det är vackert alltid i naturen, så underbara foton att se en grå söndag förmiddag, vi har lyssnat på Klara kyrka och nu blir det kyrkkaffe, få se om det blir någon julmarknad också, den har redan börjat, kl 10:-)
Trillingnöten: Ja, det är bara svårare att hitta charmen :)
Elisabet: I november är mitt motto att orka gå till jobbet och att orka vara där och att orka gå hem, that's it :)
Mamma: Låter spännande med julmarknad!
Vackra vackra höstbilder! Jag kan sakna mörkret som var i Sverige. Ibland. Men oftast är det skönt att det inte är lika mörkt här.
Mulna dagar ger dock ofta vackra och stämningsfulla bilder! Som dina.
Kram!
Skicka en kommentar