Det packas och det städas. Jag hittar saker jag inte visste att vi hade och dammtussar som har fått frodas i fred mycket länge. Maken har slängt sju stora svarta sopsäckar med saker som kan vara bra att ha, men som på en fyra år sådär faktiskt aldrig var bra att ha. Han övervakar städandet något oroligt och de tre plastindianerna från hans barndom varav en har en avbruten arm och ser mycket ömklig ut när han försöker spänna pilbågen har han för säkerhets skull gömt i en byrålåda på jobbet. Den där fula vasen från Pound Land kan vi slänga, säger jag, och han ser på mej med förtvivlad blick - men det var ju den första saken du köpte till vårt gemensamma hem, utropar han, och lägger den i ryggsäcken. Den ska jag ha på kontoret, meddelar han bestämt. Du har väl inte slängt några av mina saker, undrar han, och det har jag inte. De ligger i ett berg på hans skrivbord, sånt som är hans och som jag gärna skulle slänga. Han samlar på papper. Och böcker. Bakom bokhyllan hittar jag ett knöggligt anteckningsblock med svenska glosor som nästan hinner hivas iväg men maken får syn på det och ropar förtjust, åh, mina svensklektioner! Du visste ju inte att de var där, försöker jag, men jag vet att det är förgäves. Jag tar ett djupt andetag och sätter på en julskiva.
4 kommentarer:
*ler* den där vasen tycker jag också om med karamellfärger, förstår honom precis;-), att det är minnen, men man måste prioritera och röja, ni kan ha en varsin "vackraminnenslåda".
Jag är hemligt förtjust i att flytta! Man rensar ut en massa (eller det är förhoppningen) och det är riktigt rent och fint. Gillar :) Plus att man hittar alla de där godsakerna man hade glömt i olika vrår!
Å vad jag ler igenkännande och med stor sympati. För min del är det min pappa som är sådan, inte den man som jag faktiskt delar mitt hem med...
Min pappa räddar saker ur papperskorgar, man måste ända ut i soptunnan med dem om man ska vara säker på att de verkligen inte sparas någonstans.
Har du varit i makens arbetsrum?
Min samarbetspartner i Sheffield sade om sitt eget arbetsrum att det var a dustbin with a door.
Mamma: Jag är inte särskilt sentimental, jag skaffar mej hellre nya minnen. Han skrattade för övrigt åt berget med jackor ;)
Trillingnöten: Ja, du och jag skulle bli ett bra röjar-team :)
Annannan: Jo, arbetsrummet är mycket snyggare nu än när jag först träffade maken, trots att det rymmer en hel del av mina avlagda grejer numera, alltifrån krukväxter (den är bara lite vissen, den kan jag rädda! - typiskt nog gjorde han det också, en frodig sak), foton, filtar, kuddar, prydnadssaker och nu även den fula vasen. Ett ganska ombonat kontor :) Då är nog mitt kontor värre, men det delar jag med tre andra och det enda personliga jag har där är en meny från Falaffelkungen :)
Då har du haft tur som hittat en röjande man att dela hemmet med, jag undrar om din mor kanske utarbetade nåt tips, om hon inte var en samlare hon med? :)
Skicka en kommentar