Nu när jag bor i en liten by så är det lite mer av ett projekt och lite mer spännande att åka in till stan. Jag bodde mitt i city i flera år och har sedan dess bott på mer eller mindre gångavstånd tills vi sålde huset. Jag märker att min toleransnivå för stressen och tempot minskar ju längre jag bor mer lantligt, och då är ändå Sheffield en väldigt snäll om än stor, stad.
Jag tycker om att vara här vid det stora biblioteket och i Winter Gardens. Sen brukar jag längta efter att åka hem igen.
10 kommentarer:
Jag saknar din stad:-) men sen är det ju fantastiskt att resa runt hos dig och se allt vackert i de små byarna och de små städerna men alltid skönt var det att komma tillbaka till storstan:-). Den har ju så mycket natur och fint och så den där vänligheten.
Ja vi är lite olika men jag kanske ändrar mig också. När vi kommer till landet, så tackar jag först Gud att vi överlevt den hemska trafiken genom huvudstaden och norrut. Sen ser jag mig omkring och får lust att åka hem igen:-). Det tar några dagar att landa och då ser jag annat, lite lugnare människor, lite vänligare ton, trevliga caféer och det finns mat också i affärerna även på landet:-). Och trädgården, att gräva och röja lite gillar jag.
Sen är det annorlunda att bo i innerstan här, skulle jag gärna göra en tid, Norr Mälarstrand:-) eller kanske Söder, innan annan förändring, bo med äkta stockholmare:-), fast de är inte många längre. Här vet jag inte vad som bor snart, ja kommer väl från hela landet, häromdagen kom en granne i huset, hon som inte tyckte din cykel fick finnas, bara så där, kom och sa det istället för att hälsa och uppföra sig som folk, artig som jag är så svarar jag, sa att den använder jag, men det har ju inte hon med att göra så borde sagt det istället. Tror hon är norrlänning. Och jag bryr mig inte alls om var folk kommer ifrån bara de kan uppföra sig ...
Förra veckan gick hon fram till far din när han kommer med matkassar och frågade var en kvinna bott, i vilken lägenhet. Jag var tyvärr inte med, skulle då svarat bara att det vet jag inte och sen hejdå. Far din blev lite frågande och undrade om något hänt. Då teg hon bara och frågade igen, vilken lägenhet? Har hon flyttat menar du sa far din? Teg. Är hon död sa han då och han skulle ju gått för länge sen, ja hon var död. Fattar inte frågan, hon är i ungefär samma ålder, borde väl kunnat ta reda på det i så fall, läst på dörren. Alltså så knäppa som folk är är obegripligt. I vardagen hälsar de inte heller, på Östermalm gör stockholmare det, är hjälpsamma om man letar efter något, alltid trevliga om man frågar, söderbönan säger lika men nu är inte Stockholm sig likt längre tycker hon, ändras för mycket och snabbt men nåt år skulle vara kul att bo i innerstan:-), det skulle vi klara innan den där flytten till en småstad:-) och lite tragiskt är det också att man inte märker att nån dött fast kan ju blivit hämtad och dött på sjukhus. Jag hälsade alltid på henne i alla fall och småpratade lite, hade sällskap från affären ibland, hon var rar och maken dog förut.
Fast hos dig finns ändå den där omtänksamheten, busschauffören hälsar och småpratar och butikspersonalen på ett vänligt och artigt sätt, ibland behövs inte mer.
Och lite svårt när man är så otroligt väluppfostrad men med alla knepiga människor måste man lära sig att vara mer tydlig tror jag, varför frågar du? Istället för att genast försöka hitta svar, lite så. Ja det var det och tror att det är fint i din "by", den hör väl till stan? Var den en egen förr i världen?
Hur lång tid tar det för dig att komma in till stan nu?
Kameliorna såg jag också i januari nere i Elon. De är så vackra. Kan tänka mig att de blommar här nu också. Så vackra. Det är bara att njuta av deras skönhet. Tycker fortfarande att de är fascinerande efter alla år.
Likadana ekorrar här som där (me not likey, du är mkt snällare, HAHA!!).
Har aldrig smakat mince pies, men sett dem här. Det var bra att du kunde återanvända!!
Mamma: ja det är en egen by men som hör till stan. Man hade gruvdrift hör och en kvarn. Nu är det ganska nedgånget. Inget ställe jag vill bo på nän längre tid. Men folk är gulliga och det är många äldre som bor här.
Jag kan tänka mej ett lugnt liv. Läsa mer och ha husdjur. Det är egentligen allt jag vill. Så kan man resa någon gån ibland kanske, lite lagom långt :)
Annika: det tar ca en timme med buss eller en kvart med tåg så det är stor skillnad mot förr. Känner mej lite isolerad i byn men det är temporärt förhoppningsvis. En trädgård och en katt så hade jag nog kunna trivas men börjar tröttna på den pyttelilla lägenheten utan wifi. Vi har inte ens ett vanligt café här, ett par gammaldags smörgåsställen bara.
Kamelian upphör aldrig att fascinera mej :)
Mamma: roligt att det första han tänker är att hon flyttat och sen nästa steg att hon dött :)
Vet precis vad du pratar om att toleransnivån minskar.
Jag skulle aldrig klara av att pendla varje dag till en storstad såsom jag gjorde när jag bodde i Stockholmsområdet. Skulle inte klara av att ha så många människor omkring mig.
Tycker Sheffield ser väldigt trivsamt ut.
Anne-Marie: nej jag skulle helst slippa pendlande och också gärna bo på en mindre plats. Vi får se vad framtiden leder till :)
:-), ja det är ju så, antingen 1.flytt till hemmet, 2.en ambulans kommer nattetid, 3.sjukhus och sen 4.den sista vilan, är den ordningen oftast. Glad det flyttar in lite barnfamiljer och den där bråkiga ungen som skrek så hemskt hon har lärt sig prata så hon diskuterar numera med föräldrarna:-), barn är väldigt intressanta och uppiggande också.
Mamma: ja det är livets gång ;)
Skicka en kommentar