fredag 25 augusti 2017

Långsamt farväl

En av de sista dagarna i trädgården och det smärtar att vara där. Fuchsian är helt rosa, så översållad av blommor att bladen knappt syns. Grannens katt hälsar som vanligt, som om ingenting hade hänt.








6 kommentarer:

Elisabet. sa...

Så mycket igenkänning att det gör ont i hjärtat.

Steel City Anna sa...

Elisabet: <3

Monica sa...

Ja man blir så fäst vid en trädgård och allt välkänt och så lilla kissen som kommer och alltid hälsar, ja som att ingenting hänt.

Steel City Anna sa...

Mamma: ja, det är en underlig känsla.

Anne-Marie sa...

Uppbrott kan vara jobbiga ibland.
Men det kanske blir en ny trädgård framöver.

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: det hoppas jag. Saknar så mycket att kunna gå ut och sätta mej på trappan med lite kaffe.