söndag 13 augusti 2017
Ett kök och en trädgård
Det lilla köket och den lilla trädgården. Sådant man kan sakna. Jag har tyckt så mycket om det här huset. Kämpade så för att få det. En symbol för så mycket, så ambivalent när vi köpte det, ett så stort åtagande, en stor börda att bära med huslån och ansvar samtidigt som det härliga i friheten i att ha ett eget hem. Denna plats som jag trodde skulle vara hemma väldigt länge till. Så blev det nu på ett annat sätt. En frihet i det också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja det är ett så fint hus! Och ljust! Och en fantastisk stadsdel på alla sätt.
Och så den fina och lugna lilla trädgården.
SOM jag saknade vårt lilla hus; det som barnens pappa fortfarande bor kvar i. Det var jag som såg Till-Salu-skylten, jag som föll pladask, jag som fixade rabatterna och allt sånt. Och i flera år hade jag oerhört svårt att titta in där .., jag blev så ledsen.
Det materiella är ju verkligen inte det viktigaste här i livet, men vissa saker betyder mer än att dom bara finns där; det handlar, som du skriver så fint om, om så mycket annat.
Mamma: ja, tyckt så mkt om ljuset i köket och att se ut i trädgården.
Elisabet: precis. Men man får släppa det och gå vidare.
Den känslan hade jag till exempel i mitt barndomshem som jag bodde i tills jag var rätt gammal.
Men livet tar turer ibland som man minst anar.
Hoppas att det går bra framöver med allt nytt för dig.
Anne-Marie: det är sant, man vet mycket lite om hur livet ska bli. Man får åka med och planera lite flexibelt :) tack, det är mycket att ordna med men jag är van vid sånt.
Skicka en kommentar