En liten varelse som iallafall är ljus helt och hållet och som inte bringar någonting annat än kärlek vartän hon tassar
Det hände så plötsligt tycker jag, att december kom. Kanske mer än någonsin under min livstid så skaver det att höra julens budskap om glädje, fred och kärlek. Man behöver inte ens läsa om krig i andra delar av världen utan det räcker att titta på det kända debattprogrammet Question Time på BBC som i veckan sändes från Wakefield med synnerligen obehaglig och hätsk stämning om immigrationen, som är fortsatt hög efter Brexit-omröstningen (men mycket lägre än Sveriges i proportion till folkmängden). Jag har inget emot att man diskuterar praktiska aspekter av detta, negativa och positiva konsekvenser - tvärtom, ju mer och ju bättre man fokuserar på en saklig debatt ju mindre syre ger man till populister. Men sättet det gjordes på, ilskan och faktiskt hatet som man nästan kunde se pyra genom rutan, det var så nedslående. Därför kunde jag inte riktigt ta till mej att julen nu kommit, för det är allt annat än julstämning just nu.
Julgransfestivalen hade temat "Carols" och detta illustrerar O Little Town of Bethlehem.
Herdarnas får höll till i julgranen full av bilder, det tyckte jag var piffigt.
Jag gick till en kyrka och tittade på deras fina julgransfestival, drack kaffe och åt mince pies med trevliga tanter och donerade pengar till julfest på de lokala äldreboendena. Tittade på krubban de byggt upp och tänkte på att nu behöver vi verkligen ljus i världen. Yonder shines the Infant light som det heter i en julsång. Det är svårt att veta riktigt vart det är. Ja, egentligen kan man väl bara titta till sej själv och sitt eget hjärta, om man kan få något att lysa där så är det en början åtminstone.
Lilla kissen mår inte så bra och vi var till veterinären i torsdags. Hon har börjat kräkas mycket oftare än vad som är normalt och jag tänkte att detta kunde betyda att njurarna nu nästan lagt av - de hade de förvånande nog inte, en del värden var till och med bättre än förra gången och hon är fortfarande i det andra av tre stadier av njursvikt. Däremot har hon gått ner ganska mycket i vikt och väger nu bara 2.9 kg. Hon har fått atrit och förlorat muskler. Kräkningarna trodde veterinären berodde på hennes ålder (19 år nästa månad) och att matsmältningen helt enkelt inte fungerar så bra. Vi provar med glucosamin och en tablett som ska underlätta matsmältningen. Vi får se hur länge det går och det viktigaste är att hon inte lider. Hon har det varmt och skönt och god aptit och kan ännu hoppa upp till sin favoritfilt på vår säng. Imorse gick hon också en sväng upp och nerför vår branta trappa ett par gånger bara för att kolla lite, så har hon inte gjort på länge. Så det kändes bra.
I veckan har jag också glatt mej åt den första frosten som gjorde världen om inte bättre så vackrare. Och igår när jag just kommit hem vände jag mej om och såg en starkt lysande regnbåge.
Regnbåge är hoppfullt, ja hoppets tecken till mänskligheten, ovanligt att se den nu.
Lilla kissen kanske redan repade sig lite av en dos glukosamin, hoppas hon blir bra från kräkningarna förutom de normala. Ja tänk så fin hon är, vore bra om man kunde överföra det på mänskligheten. Det är en underlig ton i debatterna världen över, ja Europa närmast och mycket händer snabbt i alla länder. Julens budskap om frid är aktuellare än någonsin men människan är väl döv som alltid, det upprepar sig som den där forskaren skrev om i cykler, hur vi gör, upprepar misstagen om och om igen när vi kommit runt. Fast vi vet vad som hände sist. Och de vi fruktar mest kanske inte händer utan det kommer från oväntat håll. Tror att i dagens värld kan det gå oerhört snabbt med ett "omslag". Lite tröst kanske att alla kommer att få det lika svårt så att människan vaknar än en gång.
Vi får försöka fira jul, hur nästa år blir undrar jag. Känns osäkert, oroligt. Fint där i kyrkan, hoppas de är öppna och välkomnande och arbetar så som en motvikt. Fint med frost också på skiffertak, så vackert med dem.
Mamma: ja det var en overraskning med regnbagen, det var bara en mulen dag utan regn, sa tittade den fram en kort stund. Valdigt starka farger.
Kissen ar redan lite piggare tycker jag :)
Extremt varm och solig dag idag, sa skont.
Nagra roster var det anda pa BBC som patalade den obehagliga stamningen och det satt man pratar om manniskor pa. De var alla kvinnor och tystades snabbt av arga man. Intet nytt under solen dar heller.
2 kommentarer:
Regnbåge är hoppfullt, ja hoppets tecken till mänskligheten, ovanligt att se den nu.
Lilla kissen kanske redan repade sig lite av en dos glukosamin, hoppas hon blir bra från kräkningarna förutom de normala. Ja tänk så fin hon är, vore bra om man kunde överföra det på mänskligheten. Det är en underlig ton i debatterna världen över, ja Europa närmast och mycket händer snabbt i alla länder. Julens budskap om frid är aktuellare än någonsin men människan är väl döv som alltid, det upprepar sig som den där forskaren skrev om i cykler, hur vi gör, upprepar misstagen om och om igen när vi kommit runt. Fast vi vet vad som hände sist. Och de vi fruktar mest kanske inte händer utan det kommer från oväntat håll. Tror att i dagens värld kan det gå oerhört snabbt med ett "omslag". Lite tröst kanske att alla kommer att få det lika svårt så att människan vaknar än en gång.
Vi får försöka fira jul, hur nästa år blir undrar jag. Känns osäkert, oroligt. Fint där i kyrkan, hoppas de är öppna och välkomnande och arbetar så som en motvikt. Fint med frost också på skiffertak, så vackert med dem.
Mamma: ja det var en overraskning med regnbagen, det var bara en mulen dag utan regn, sa tittade den fram en kort stund. Valdigt starka farger.
Kissen ar redan lite piggare tycker jag :)
Extremt varm och solig dag idag, sa skont.
Nagra roster var det anda pa BBC som patalade den obehagliga stamningen och det satt man pratar om manniskor pa. De var alla kvinnor och tystades snabbt av arga man. Intet nytt under solen dar heller.
Skicka en kommentar