tisdag 24 maj 2016
Min plats på jorden
Blickar ut över min plats på jorden från berget jag knatar uppför så ofta, till bussen till jobbet. Slås av så oerhört mycket jag tycker om att bo här! Skogarna, Peak Districts hedar i bakgrunden ... Däremellan mycket folk och det tycker jag också om. Måtte vi få fortsätta bo här även efter folkomröstningen om EU. Jag har länge tänkt att då är det kanske lika bra att flytta men nu känner jag verkligen inte så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det är så fint överallt och människorna också, all vänlighet ger en så fin stämning. Och den vackra naturen och att bo i både storstad och ha all frodig grönska där. Helt underbart är det!
Ja, du bor på en vacker plats.
Det är en rikedom att känna det du känner. Jag känner likadant för min nya plats på jorden.
Mamma: det är fint och vackert och allra bäst är just vänligheten, att man känner sej sedd här på ett helt annat sätt, bara i enkla saker i vardagen.
Annika: det är konstigt att man kan finna sej så väl tillrätta långt ifrån de platser där man har sina rötter. Det är fint att det går :)
Härligt att du känner att du hör hemma där ni nu bor. Inte bara ve och pina alltså. ;)
Om Brexit går igenom vad kommer att hända tror du? Skulle ni kanske inte kunna bo kvar?
Vad tätt husen ligger. Väl utnyttjad mark.
Anne-Marie: det finns ju inga garantier att bo i ett land man inte är medborgare i egentligen, men EU har ändå fungerat nästan så. Det finns inga garantier varken för alla engelsmän i Spanien och Franklike eller för oss i Storbritannien, men äger man sin bostad finns det förstås lagar som skyddar den och jag tvivlar på att vi blir utkastade inom nån snar framtid. Men förmodligen skulle jag tro att det blir att ansöka om rätt att arbeta här och då kan de ställa krav på att man måste tjäna så mycket som 35 000 pund om året. Men än så länge är det bara spekulationer. Det är det som är det värsta, ingen vet. För mej är det inte bara medborgarskapet som är lösningen heller, jag vill kunna bo inom EU och ha den friheten kvar. Var jag gift men en engelsman skulle det vara annorlunda kanske. Det känns som om vi har gått 300 år tillbaka i tiden när man skulle gifta sej med nån i byn eller grannbyn. Vilket krångel det blir nu! Ungdomarna verkar iallafall fatta detta, som reser och har vänner över hela världen.
Skicka en kommentar