Jag hälsar på hos marsvinen och griskultingarna igen. Getterna har fått fler killingar. Den stora suggan får vara lite mera ifred nu, ungarna klättrar inte ständigt på henne. En liten pojke står och tittar med sin mamma och räknar en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta stycken små grisar! Han ser överväldigad ut av detta stora antal och säger till sin mamma att det är väldigt många ungar på samma gång. Vart är grispappan nånstans? Det vet inte mamman. Vad gör grispappan då? Det vet inte mamman heller riktigt, fast kanske är han ute och rullar sej i leran i hagen därute. Pojken tänker en stund, man riktigt ser kugghjulen snurra därinne, och så säger han att grispappan kommer kanske hem sen, på kvällen, och hjälper till lite.
 |
| Den här geten gillade hålet i kartongen och stod såhär mest hela tiden ... |
 |
| Mamma gris har egentid vid vattenhon |
8 kommentarer:
Jag hade marsvin när jag var liten, mysiga och bra djur för barn. När jag blev lite äldre skaffade jag tamråttor istället. ;)
Vilka små gullignar!
Härlig historia om pojken och positivt för framtiden att han tror att pappan ska hjälpa till!
Ha en trevlig lördag!
Han blir nog en jämlik pappa, intressanta funderingar och logiska om man sätter så många barn till världen, han förstod att det krävdes arbete också men redan förstått hur många karlar ser på sin roll. Mamman var ju kul också, hon tänkte kanske också helt realistiskt:-). Fina djurbebisar, väldigt söta!
Freedomtravel: Ja, marsvin är ganska lättskötta, vaggar runt där i höet ganska nöjda vad det verkar. Råttor är också söta men lite mer fart i :)
Lena: Jag såg framför mej hur det stora svinet i hagen begav sej hemåt och vaggade in i ladan i skymningen, grymtande Honey I'm home!
Mamma: Hon svarade sådär lite disträ medan hon tittade i telefonen ;) men pojken lade stor vikt vid allt som sas såg man. Han tänkte också på att mamma gris såg så trött ut, och just att det var så väldigt många griskultingar. Det var roligt att se en pojke som var sådär intresserad, för de flesta ungar som besöker bondgården stannar i en sekund och så skriker de JAG HAR REDAN SETT DOM HÄR DJUREN MÅNGA GÅNGER, så vill de ha glass och film på iPaden. Men den här sortens barn finns fortfarande, det kändes betryggande.
Kultingarna är för gulliga!!!
Gulligt, var det också att läsa om pojkens funderingar. Det finns hopp! 🙂
Rebekah: ja, det ska bli intressant att se hur den här generationen blir när de växer upp :)
Skicka en kommentar