När jag sitter på huk och tittar på en ovanlig blomma upptäcker jag en liten ekorre längst in i rabatten. Han ser inte mej, alternativt tror att jag är en jättestor ekorre utan svans, och fortsätter lugnt med sina bestyr. Han gräver små men ganska djupa gropar, placerar varsamt en nöt i varje, varefter den lilla högen med jord varsamt skyfflas tillbaka igen med ena framtassen. Det som ekorren gör sen tycker jag är ofantligt fascinerande: Den ställer sej på bakbenen och plattar med båda framtassarna till högarna mycket noga så att det inte syns att det någonsin varit en grop under. Noga, först runt omkring, klapp klapp klapp, sen i mitten, precis som en pizzabagare, eller en människa som planterar frön. När ekorrern är färdig med detta hoppar den fram till mej och liksom hälsar lite snabbt, sen fort iväg igen.
 |
| Nästan färdig med tillplattandet ... |
 |
| Jasså var det du som satt och tittade på mitt hemliga nötställe! |
3 kommentarer:
Å, det ska bli så roligt att få strosa omkring i någon av parkerna i London och få visa Emma dom där vanvettigt söta ekorrarna! Jag måste komma ihåg att köpa nötter att ha i fickan ,-)
De är för härliga och mycket intressanta, nu skulle jag vilja veta mer om dem, hur de fungerar, verkar smarta, ekorrforskning har jag inte hittat något om, tack för att du har börjat:-). Och stubben där, vilket fint picknickbord! Kanske vi fick sällskap vid det om vi dukade upp:-).
Elisabet: Ja, jag ser fram emot bilderna :)
Mamma: jag har också letat ekorrforskning, finns inte så mycket!
Skicka en kommentar