Girlpower the Sheffield way

En lång dag idag, extra jobb från tidig morgon och jour på det. Spårvagnsresa hem med småflickor i rött läppstift och shorts som slutar innan benen börjar som dricker sprit i juiceflaskor och fnittrar och skriker och bråkar med konduktören. Handling på Tesco på West Street bland en massa neonklädda ungdomar som bara handlar sprit och chips och står mitt i gången med sina telefoner och vita hörlurar - precis när jag tänker att det finns inget mer irriterande än studenter så tittar en av dem upp, tar av sej sina hörlurar och säger hej väldigt trevligt, se det är en ung man jag en gång haft i personalen. Jag mjuknar lite, men skyndar mej ändå ut ur affären innan jag bir irriterad igen. Jag har handlat hel fisk med huvud och ögon, tulpaner och nektariner och känner mej oerhört gammal. Det är inga smala lila lätt klirrande systempåsar omkring mej, det är stora flyttlådor med Carling och Vodka och billig fejk-CocaCola. Jag hinner tänka att vad ska det bli av ungdomen innan jag kommer på att detta är en typisk pensionärig tanke.

Något som muntrar upp mej när jag väntar på bussen är synen tvärs över gatan utanför nattklubben The Cavendish. Man måste nu ha i åtanke att klockan bara är tio i sex på kvällen. Ut ur en bussliknande taxi ramlar sju damer i åldern 'mitt-i-livet'. Det är alla klädda i klänningar i olika färger med strutformade hattar på huvudet. Först tänker jag att det är någon slags firmafest för Vägverket, att de har sånna där varnings-koner på huvudet. Men sen tittar jag närmre på klänningarna och ser att de är utklädda till kritor. Det står till och med Crayola på magarna.

Bild lånad från http://crayola-crayon-maker-sale.blogspot.com/

Först kan jag studera Krita Ljusblå och Krita Mörkblå eftersom de genast stannar för en cigarett utanför puben. Krita Ljusblå är rätt på pickalurven redan och skrattar ett sånt där hest rökskratt som hörs över hela gatan. Krita Mörkblå är en fyllig madame som är rätt svår att tolka som krita, men som gärna klargör detta för alla som går förbi. Krita Gul kommer ut och är en ännu kurvigare variant och klänningen sitter gräsligt tajt men det verkar hon strunta i. Krita Mörkblå vrålar efter alla karlar som går förbi att de ska stanna och vara med på en enkät, vilken krita är finast. Alla karlar rusar förbi och Krita Ljusblå Och Krita Mörkblå vrålar då samstämmigt efter dem YOU BORING &/()=?!"#€%%s och hes-skrattar jättehögt. Krita Vit kommer snabbt ut och tycker att de ska komma tillbaka in nu, och Krita Svart trippar ut strax efter och säger detsamma. Den senare är en nätt dam som har en kavaj över sin svarta krita-klänning och har gjort sin hatt lite mindre än de andras. Att hon har försökt vara sexig i sin outfit är nästan roligast av allt, hon ser dessutom ganska irriterad ut över Krita Ljusblå och Krita Mörkblå och deras högljudda rop och skratt. Krita Röd och Krita Grön ser jag bara som hastigast när deras hattar guppar fram och tillbaka vid baren. Fantastiskt, tänker jag. Jag älskar det här landet.

Väl hemma städar jag och tittar på Melodifestivalen emd ett öga och tycker igen att detta med den internationella juryn är det fånigaste jag sett. Jag tycker alla låtarna var sämre än de ryska gummorna och har inga som helst åsikter om vem som vann.

Kvinno-kritorna tycker jag kunde ha varit en manifestation och hyllning på Kvinnodagen på bästa sändningstid men ändå, detta att de existerar i min vardag är skäl nog för mej att tycka att England är världens mest jämställda land. Sverige kan hålla på med sina nya könlösa pronomen hur mycket som helst men innan ett gäng kvinnor kan gå med strutar på huvudet i tajta fodral och flera magar var på Stureplan är det inte i närheten. Jag blir glad att kvinnor i grupp vågar och är starka och hörs och syns. Om jag ensam satt på puben efter jobbet utklädd till krita så hade det kanske varit lite underligt, eller en enda av småflickorna med läppstift och pytte-shorts, då hade det varit farligt och utsatt. Men tillsammans, de är så starka tillsammans och när en kille säger en nedlåtande kommentar till en i flocken skriker ledartjejen SHUT UP! och det gör han också. På något konstigt vis är det power. Modern feminism. Sånt som vi gamlingar skakar på huvudet åt.

Man behöver inte se ut såhär för att våga sej på dräkten. Inte i Sheffield iallafall. Bild lånad från http://www.costumeexpress.com