Det är en underlig känsla av icke-tid som huserar hos mej nu. Att julen är över har jag svårt att begripa, men däremot tror jag hela tiden att nyår redan har varit. Det är inte ofta jag lyckas vara ledig tre dagar i rad, som jag var julafton till annandagen (om man nu kallar det 'ledig' att vara klistrad vid en jourtelefon och kulörta excel-scheman dag och natt), och eftersom det dessutom var en vanlig helg iår så hänger inte hjärnan med alls. Det känns som att jag varit ledig en lång stund och tillbaka på jobbet i tisdags kändes det som att nu har det nya året startat. Lika bra att fortsätta inbilla mej det för som det ser ut nu så verkar inte mitt lediga nyår bli särskilt ledigt det heller. Vädret svänger tvärt också. Från 15 graders strålande sol till 6-7 graders ösregn. Jag undrar hur det ska gå med kameliabusken. Idag såg jag en till med massvis av neonrosa helt utslagna blommor. Trevligt är det hursomhelst att puben närmast mej har öppen spis med sprakande vedträn och gott kaffe. Och att kocken på det enda öppna lunchstället nära kontoret bjöd på smörgås när jag steg in, genomblöt och med pipande telefoner, på synnerligen dåligt humör. Med ett "cheer up lovie" blir livet lite lättare. Det är i sånna stunder jag tänker att hade jag fått en dörr slängd i ansiktet i stressgången på T-Centralen som ofta hände efter universitet, kvälls- och nattjobb hade jag givit upp. Och jag tänker att det ska mycket till innan jag flyttar tillbaka till Sverige.
 |
| Nyss var himlen såhär blå och jag promenerade glatt till jobbet |
 |
| Idag blev det en paus på vägen hem för att få upp värmen |
4 kommentarer:
Anna, man kan inte nog uppskatta den där värmen som man får, av vänner och av helt okända. Inte är det åldersrelaterat heller, jag blir lika ofta behandlad som om jag vore någon tjusig ung stjärna som plötsligt kliver in:-). Börjar vänja mig men inte helt och de ska jag inte kanske? För det är absolut inte självklart att få idel vänlighet samtidigt som de har fullt upp med sitt arbete. Här klivs det gärna på folk istället, men där säger jag ifrån numera. Och skulle jag vänja mig för länge, ja då hade jag nog svårt att ställa om;-). Åh härliga blå himmel säger jag med.
Så härligt att du fick uppmuntran där på puben! Och den ser otroligt mysig ut! Håller med om att man i Sverige troligen mest råkat ut för personer som gjort en ännu mer stressad och nere. Tyvärr. Inte så många som sprider vänliga ord och handlingar omkring sig på stan där i december.... Eller annars heller...
Kram!
Jag håller verkligen med om det där med vänligheten och ett annat sätt att se på saken :) Sånt gillar jag!
Monica: Ja, himlen var härlig, hoppas den kommer igen! Vänlighet kan aldrig nog uppskattas!
Saltistjejen: Det är synd att det är så, för det kostar ju så lite med ett leende och att byta några ord!
Trillingnöten: Jag har vant mej vid småpratet nu, skulle kanske låsas in på sjukhus i Sverige om jag glömde bort mej och tilltalade nån jag inte känner :)
Skicka en kommentar