Önskerubrik 13

"TS Eliot, Pär Lagerkvist eller Hemmets Veckotidning" önskar Annannan som rubrik. Hon har uppmärksamt snappat upp att det är ämnen som behandlas med jämna mellanrum på bloggen och är väl i sej ett tvärsnitt av litteraturens värld för mej. TS Eliot blev jag inte på riktigt bekant med förrän jag läste modern litteratur på University of Sheffield - förvisso hade min svensklärare på gymnasiet visat en film med Karin Boyes översättning av the Waste Land - det öde landet - för en ganska ointresserad klass som jag ändå minns att jag tyckte om, men inte tillräckligt för att kolla upp originalet. TS Eliot är allt det jag älskar med modernismen - många referenser till historia och samtid, otroligt språk - till och med grammatiken och sättet att välja hur satserna ska falla inom meningen blir poesi, rum för tolkning, ett slags ihopknytande av lösa trådar som jag tycker speglar livet som det är allra bäst.

Jag älskar de flesta av modernisterna (framför allt Joyce, Yeats och Wolf) och plötsligt kändes livet på något motsägelsefullt sätt mera lätthanterligt när allting inte berättas i kronologisk ordning, när olika berättelser hakar i varandra och tankeflöden får rinna fritt, just därför att det är så det är, att det är en normal och mänsklig känsla att försöka skapa struktur av kaos. På sätt och vis är faktiskt Bibeln en modern bok på det viset att den har många olika huvudpersoner, att referenser härjar åt alla möjliga håll och kanter, många olika typer av texter, den är stundom mosägelsefull och provocerande och svår att förstå, samtidigt oerhört poetisk och med massvis av rum för läsaren själv att knyta ihop sin tolkning.

Pär Lagerkvist, också en modernist, å andra sidan var en tidig bekanskap i tonåren med dikten Ångest. Något år senare upptäckte jag även hans romaner. Jag tycker om hans litteratur för allt ovanstående men dessutom för att han trots att han lämnar utrymme till tolkning och egna reflektioner ändå lyckas få sina böcker lättlästa, prosan så enkel och ren samtidigt som den är så poetisk.

Damtidningar har jag alltid fascinerats av. Här har jag skrivit om några kännetecken som jag tycker är roliga. De är väl också i sin enkelhet ett slags lapptäcke över livet, det är vad jag kan hitta som en slags gemensam nämnare till TS Eliot, Pär Lagerkvist och Hemmets Veckotidning. De är alla varianter av samma sak, och högst nödvändiga för min själsliga hälsa alla tre!