Vägen hem

Vägen hem efter många år i England

tisdag 18 juli 2023

Sheffield revisited

›
Det tog fem år, sen hände det. Det var som att öppna ett rum som varit stängt länge men helt välbekant. Det kändes fint att vara tillbaka oc...
1 kommentar:
lördag 9 juli 2022

Magisk sommar

›
Denna sommar är den idyll jag längtade hem till. Det är soligt, ljust, ganska myggfritt och massor av fågelsång. Morgondopp, kvällsbad och n...
5 kommentarer:
lördag 5 mars 2022

Splittrat hjärta

›
Det är många saker som är svårt med att ha hjärtat på flera platser. Framför allt är jag tacksam. Jag hann flytta innan pandemin och innan d...
2 kommentarer:
lördag 19 februari 2022

Vargavinter

›
 Det är en lång vinter denna gång. Jag trodde den var över, men det har kommit rejält med snö och minusgraderna är på väg. Dock är ljuset ti...
2 kommentarer:
söndag 10 oktober 2021

Ett återfall

›
 Hur många kan läsa här fortfarande? Någon kanske. Tre år har gått sen jag skrev mitt farväl-inlägg. Det har börjat klia i skrivarådran igen...
3 kommentarer:
söndag 2 september 2018

Goodbye

›
Jag tror det blir så helt enkelt, farväl när det gäller denna blogg. Jag tänker fortsätta läsa hos er som jag brukar och kommentera men hos ...
22 kommentarer:
lördag 1 september 2018

Fint ställe

›
Hit vill jag åka igen! Eller nästan att här skulle jag kunna bo.
1 kommentar:
›
Startsida
Visa webbversion

Om bloggen

Mitt foto
Steel City Anna
Jag vet en väg som leder hem. Den vägen är tung att gå. Var vandrare där blir en fattig man och liten och ful och grå. Jag vet en väg som leder hem. Den vägen är kal och ren. Den är som att luta sin varma kind mot obarmhärtig sten. Men den som känt den stenen mot kindens isade blod, skall märka, hur mild dess hårdhet är, hur trogen och fast och god. Och han skall tacka stenen och hålla det hårda kärt och prisa det enda kämpaspel som var sin seger värt. Karin Boye
Visa hela min profil
Använder Blogger.