Brunt, grått och vått

Solen tittar fram mellan regnväder. Jag går genom skogen och aktar mej för att inte halka i leran. När jag tar fotot på dropparna så hör jag efter ett tag avlägset någon som säger nejmen ursäkta, ojdå, jag förstår inte varför hon sitter där ... Nejmen kom då! Kom då! Och jag tittar förstrött ner för det var ett väldigt knepigt projekt att zooma in rätt droppe så jag är helt och hållet i min egen värld, och upptäcker då en helt enorm vit och ljusbrun hund med stora ögon som satt sej tätt intill mej och är helt i sin egen värld den med. Ägaren skrattar och ber om ursäkt igen när hunden till slut flyttar på sej och jag sa att jag märkte inte ens att den var där. Hon satt sådär i flera minuter som i trans, sa han, och jag sa att det kanske är för att jag luktar katt? Men den satt liksom och stirrade i horisonten. Kanske tänkte den att jag hade upptäckt någonting som kunde vara trevligt även för en hund.