söndag 24 april 2016

Äntligen

Imorse hände detta lilla mirakel att jag vaknade utvilad och inte utav mitt eget hostande heller. Jag hade inte särskilt ont varken i halsen eller öronen, hela dagen har jag klarat mej utan några piller alls och efter nästan två veckor känns det helt fantastiskt! Jag firade med att gå en liten sväng och kolla in den nya lamabebisen som föddes i torsdags, shoppa lite och dricka en stor kopp kaffe och bara sitta och njuta en stund av att känna mej som mej själv igen. Jag är så glad och tacksam, också för att jag höll ut och inte åt nån antibiotika. Nu hoppas jag orka gå några riktigt långa vandringar i bluebellsbokskogarna framöver.

Närbild på en hyacint. Så vacker lila färg, nästan skiftande i svart.



Dessa buskar med intensivt rosa klasar av blommor är väldigt vanliga här, någon som vet vad de heter?
Några lönnar som redan slagit ut helt och hållet! De flesta lövräd har knappt börjat än.
En alldeles ny liten lamabebis!

Mamma Lama var pigg, och hade skött sej bra precis som prinsessorna gör.
Himla nöjd med sin lamabebis, som skymtar i bakrunden.
Detta är tulpanernas tid verkligen.
Min tröja som jag fyndade på Next
Snyggt med dragkedjan tyckte jag.

Köpte ett paraply med katter på också, men det ville maken absolut ha och jag fick hans svarta herrparaply. Varför ska män alltid ha mörka färger, sa han. Det är så man tycker att detta med feminismen och hennandet har gått alldeles för långt! (Obs skämt). Men han fick paraplyet iallafall.

5 kommentarer:

Monica sa...

Låter som ljuv musik att det eländet ger med sig, så långvarigt med smärta, just att halsen var så svullen hela tiden är obehagligt och oroande, tänker alltid numera på mitt elände som blev fyra operationer, så åh så bra att det vänt, tack gode Gud!

Vilken fin tröja! Och fint paraply, förstår maken precis:-).
Och som du säger så bra att lamastoet, (det sägs att det heter så här), skötte sig under förlossningen och inte sjåpade sig ett dugg, precis som en prinsessa;-). Fölet, (sägs också att vi ska kalla dem så, man hittar inga bra översättningar från Inkariket), är ljuvligt sött.

Nån lönn med gröna blad ser vi inte här, däremot en lönn utanför balkongen med snödrivor och hagel i och gamla näsor från förra året men våren kommer kanske, just nu är det minus. Far din oroar sig för alla blommor på balkongen men jag tror de är härdade nu.

Monica sa...

Och den fina busken med rödrosa klasar är en rosenrips! Är en art inom vinbärssläktet och härstammar från Kalifornien och Mexiko. Din här har väldigt fina täta blomklasar, de är glesare här, skulle gärna vilja ha en.

Steel City Anna sa...

Mamma: ja, det är viktigt att man sköter sej när man föder barn numera tydligen, känns som om vi är tillbaka i tidigt nittonhundratal. Man kan ju undra hur man gör när man inte sköter sej under en förlossning.

Jag tror det var ingefäran som gjorde susen, ätit mycket sån blandat i citron. Ska komma ihåg det i framtiden. Billig och bra huskur! Citronen drog ihop halsen liksom så att svullnaden gick ner lite.

Anne-Marie sa...

Men så skönt att höra att du mår bättre Anna. Ingefäran kan säkert ha haft en stor bidragande orsak.
Men så söta lamorna är. :)
Hoppas att du kan börja leva mer som vanligt igen nu.

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: tack! Jag hoppas verkligen det också. Lite mer hosta igen idag men det är på väg åt rätt håll helt klart!