Min mamma, det är kvinnan med den här bloggen. Hon hoppas säkerligen att jag har glömt bort den här dagens tema.
- Jasså, så du följer den där listan ..., sa hon igår, tentativt.
Ja, man får välja sina ord.
Min mamma, ja hon är från Uppland, har långt hår och dukar alltid fint och tänder ljus i tid och otid. Det är många som säger att vi är lika, men också många som säger att vi är ganska olika.
Min pappa, han är smålänning och lärare, som jag, ja inte smålänning, men lärare. När jag var liten pratade jag dock flytande småländska i flera år, fram tills jag var en fem sådär. Det finns inspelat på band och är ganska komiskt.
Båda mina föräldrar har haft en egen riktning i livet, de har aldrig följt strömmen.
Inget sillstimmande.
Jag var ett ensambarn. Och blev en ensam sill. På gott och ont. Mest gott.
5 kommentarer:
Skönt, det var kort och koncist;-)
Är uppe mitt i natten, sågade av knopparna på den "fådda" möbeln och nu funderar jag vad det ska bli av den härnäst:-)
Hur intressant som helst!
Föräldrar ja :) De är ett lustigt folk :) Speciellt så här i eftertanke! Men goa är de för det mesta (man man har tur)!
Mamma - det var kanske tur att jag var väldigt trött när jag skrev det :)
Elisabet: Tack!
Trillingnöten - Ja, det är så sant :)
Skicka en kommentar