Påsken kom och den gick

Det går så fort nu, påsken flög förbi i all hast. I tisdags var jag inne i stan en kort sväng och jag såg att korset av stål med alla små träkors runtom utanför stadshuset hade bytt skepnad. Det är första året jag sett att de gör så, byter ut korsen mot påskliljor. Så vackert. Här kan man se ett inlägg från förra året då jag fotade träkorsen.

Påsken är en tid då jag brukar filosofera en del och tänka på innebörden av denna största av högtider. I år har jag inte hunnit med det alls. Jag läste de vanliga bibeltexterna, diskuterade lite med några kollegor, en är ortodox och en är katolik och vi jobbade ihop både Easter Sunday och Easter Monday, och jag sa att det som lyser starkast för mej i år är den lilla meningen som ängeln säger när graven är tom: Var inte rädda (Matt 28: 1-10). Jag tycker också så mycket om att det är till kvinnorna som ängeln vänder sej och ger detta budskap, medan vakterna darrar av skräck, dessa män med makt. Var inte rädda är något som änglarna verkar säga ofta, även till herdarna och till jungfru Maria. Var inte rädda. Det räcker så.