fredag 24 februari 2017

Surrounded by hate


Picture from Stop Funding Hate
Lists
Lists of foreigners
Lists of foreign born people
living and working alongside
those not on lists
Lists of children sitting alongside
children not on lists
Lists to be sent in to government
departments
Lists of names, addresses that can
pass from official to official
from department to department
so that what starts out as 'information'
drifts into ways of saying to those
on the lists that they should have less
they should have no guarantees of the
right to work or live alongside or amongst
those not on the lists
And when it comes to a time when
those who want to say that hard times
are not the fault of people in government
and not the fault of those who own and control
everything
the lists are ready and waiting
Look who's on the lists, they'll say
The lists say it all, they'll say



The British right wing press (or more appropriately far right press in my opinion, but the scale is completely different here from what I am used to) is something that have bothered me a long time now. I don't read these papers myself, but I cannot avoid their headlines as they stare me in the face every time I visit a shop. In Sweden these types of papers would be online only, and you would have to actively search for them. I do not want censorship, but I can't agree with the argument "well, just don't read them then", as they are everywhere. It was particularly bad in the period up to the Brexit referendum last year, but it is still going on, and it is actually taking its toll on me now. When I see them I feel like I don't belong here and I don't want to be here anymore. Quite a few would probably cheer and say that is great news, just leave then. That is exactly how they want anyone without a British passport to feel. I know there are many, many people who don't think this way, but I'm finding myself thinking, more and more often, how many of them will be left in a couple of months' time, in two years' time?

I have heard so many times, if I discuss the current climate with people, that I am not the one they mean. I am British to them, they say. I work here, I have a degree, I speak English fluently, I know the culture, I fit in. I know it is meant to make me feel better but it really doesn't. There is a whole other half of me that is something else. That is a whole different culture, another language, memories filled with emotions that I want share and that explain who I am, all of which I worry that I will have to deny to keep fitting in. It isn't worth it.

It also makes you think long and hard about why you are not the one they mean and whom exactly they do mean. Is it the colour of my skin? Is it my accent? How I dress? My religion? If I get ill, and if I had kids, wouldn't I and them be clogging up the NHS and the over crowded schools too? How do I myself look at immigrants, here and in Sweden?

If anything good has come of this it is that I have learnt something about racism I would have otherwise been too privileged to experience. I have become more tolerant, more open minded and more humble.

The headline below I saw the other day and it made me smile actually. I thought about the crisis in Sweden with the lack of low skilled jobs and the large amount of people without qualifications who desperately need these jobs. If they were in employment, regardless of their nationality, I think even the far right papers would be pleased. I thought there is still some hope at, I shouldn't say home, as this is my home currently, but at my other home, my also home.

Here, I do feel pessimistic. Sometimes I think people will chill out a bit when Brexit has properly taken place, and Britain is "in control of its borders", the argument for Brexit I have heard the most. But if things get tough, the economy suffers, instead of JSA you have to pick strawberries, the isolation doesn't turn out to be very nice, then who will get the blame? All the people they mean, and all the people they don't mean. The lists have already started.

It is worth noting as well that employment overall is high in Britain.

6 kommentarer:

Anne-Marie sa...

Kul att du skriver på engelska som omväxling. :)
Som jag skrivit om på min blogg är media väldigt styrt och kontrollerat och man skriver om sådant som det “skall" skrivas om tyvärr. Media kan skapa denna känsla av “undergång" och hat. Och människor påverkas givetvis av det de läser och hör.
De vindarna som blåser i England verkar blåsa överallt. I nordligaste Kalifornien ser och hör man givetvis om allt som händer men vi verkar ändå litet avskilda från vad som pågår märkligt nog.
Som du skrev hos mig - man får ta en dag i taget och göra så gott man kan.

Steel City Anna sa...

Anne-Marie: ja, det är skönt att byta språk tycker jag och ibland är det bra om fler kan läsa. Det lockar mej att bo på en mindre plats och det låter bra om det blåser lite friskare vindar hos dej :)

Trillingnöten sa...

Wow!! Helt otroligt att sånt där finns helt öppet. Jag håller med dig, Free speech, men hur långt får man gå? I Sverige har vi ju lag mot hets mot folkgrupp, vilket jag tycker är en bra lag.

Steel City Anna sa...

Trillingnoten: eller hur, ratt i ansiktet bara. Har till och med slutat lasa Metro pa bussen.

Monica sa...

Minns i höstas, när jag anlände till flygplatsen, inget av detta på förstasidorna, när jag reste mötte mig detta i alla affärer på flygplatsen och folk stod och läste, som en omvänd hand var det nu, jag fick en chock och julmusik på det som skrålade ur alla högtalare överallt, ibland vackert om julens budskap, blev illamående och alldeles på riktigt, fick ju vinterkräksjukan sen:-), tur jag hunnit hem då.

Och hem, jag var ju glad att resa ifrån det, men kluven så hemskt, här bor ni. Och som du säger, mer och mer blir man lika illa berörd när andra drabbas, man själv smälter in så folk ler mot en fortfarande, men det känns så konstigt.

Och mer och mer tänker jag på folk här, vi har mycket problem både med svenskar och folk som kommer men de flesta gör så gott de kan och kan inte rå för att de drabbats av livet. Vi vet inget om dem som sitter utanför Ica och Hemköp heller om vi inte frågar, pratar och hälsar. De har mycket att berätta som skulle förvåna även vår statsminister, som tror att de står på knä, måste vara flera år sedan som han var ute på stan eller åkte kommunalt. Det är också sådant som skrämmer här, all okunskap hos dem som fattar beslut och lagar. Nu igen är ju de vårt största problem enligt honom och det ska bli nya lagar. Det rör sig om ca 4000 att ställa mot de hundratusentals andra som behöver hjälp här.

Och han skulle behöva göra ett studiebesök, ja i flera andra europeiska länder och ta sällskap av Aftonbladet och se! Inget av det som möter hos er förekommer här och nu läste jag att det är invasion i UK från just de två länderna, ingen kan hindra det än som de EU-medborgare de är. Medan andra EU-migranter inom alla yrken flyttar ifrån UK så det fattas tusentals inom yrken som inte britterna kan sättas in i för de saknar utbildning. Och tiggarna har de fått istället. Ja det läste jag i engelsk press:-).

Här har vi en annan sort, har aldrig hänt att någon sprungit efter mig någonsin, då är vi ändå i vår enda storstad.

Och vi har tydligen 100 000 fast boende och i arbetslivet här sen lång tid, så de finns säkert i alla sammanhang som vi inte tänker på. En del berättar förstås aldrig om sitt ursprung och hemskt det med att människan värderas efter födelseort och annat.

Där är vi ju öppna och tillåtande mot andra i klädsel som ingen kommenterar, varken på arbetsplatser eller annars.

Mycket som är kluvet och dubbelt i detta land med och ja, det är en underlig och otrygg värld vi lever i. Man får ta en dag i taget men det är så mycket onödig sorg som människan skapar.





Steel City Anna sa...

Mamma: ja, det var som att sätta på en kran med hittills instängt hat inför Brexit, som sen har fått rinna på. Höger/populist-tidningarna här (svårt att se skillnad numera på konservativa och populistiska och nationalistiska, en enda smet) skriver på ett sätt som jag tror mycket färre faktiskt tycker på trots att de läser. Media här har alltid varit grövre, kanske någon sorts ventil för de artiga britterna att vältra sej i sjaskighet då och då, men nu är det som att ha de värsta svenska nät-tidningarna rakt i ansiktet på Ica.