Sheffield Pride

Mellan ett och sju var det hålligång idag i Endcliffe Park, och nu är det allehanda gay-klubbar på gång men jag har gått hem och satt mej i soffan med en kopp te alldeles utmattad. Det var en rolig dag, dock började den som sagt med ösregn. Himlen klarnade upp mot kvällen och vi satt ett par timmar i gräset och lyssnade på musik från stora scenen. Det var en svenska som uppträdde i långt blont hår och korsett, hon spelade nån slags plingplong-musik som jag inte är ung nog att uppskatta. Annars var det det gamla vanliga när det gäller Pride - läderpisketält, män i klackskor (det var för övrigt bara jag och en del karlar som hade klackskor så jag satte på mej flippfloppsen igen, jag kände att det var meningslöst att lida pin för att vara fin när tjejerna föredrog tygskor och männen hade snyggare ben än jag och ju inte var så intresserade av mej överhuvudtaget), folk invirade i regnbågsflaggan, rosa peruker, glittriga bara överkroppar och så helt vanligt folk förstås.

Såhär grått var det när vi kom till parken vid två-tiden.

Men så kom en skymt av blå himmel ...

Och till och med solsken!

Marknadsstånd med gay-symboler för hela slanten

Vackra flaggor!

Barnsley's got pride!

Fjäderboapotpurri i suddigt motljus men det gör inget tycker jag. Damen i rosa peruk log hjärtligt in i kameran på sin lilla permobil som hon åkte omkring och delade ut brochyrer från.

Jag kände mej mycket gammal och liksom lite trött betraktande alla paljetter och fjädrar. Det var roligt att se ganska många äldre par, både tant och tant och gubbe och gubbe och för all del tant och gubbe också, det är härligt när alla åldrar blandas. Det var oerhört lugnt och snäll stämning, lite som författaren till boken Campingland beskrev dansbandsveckan. Det är ganska kul att en kultur som ofta försöker vara så provocerande med alla läderpiskorna får mej att tänka på svenskar i husvagn och dansbanor. Det var en insikt som fick mej att le finurligt i flera timmar.