Reflektioner under andra dagen efter semestern

1798 eller 2010. Anna Maria Lenngren eller Steel City Anna.

Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon, eller Reflektioner från kontorsstolen en alldeles för varm dag i juni med en viss tanke på 'Talibantalet' (se Lilla Vi, avsnittet med Schyman).

Tänk, en flicka född nittonhundraåttiotvå
höra sedan barnsben fått
att på universitetet gå
leda till det bästa gott

Med läsning öd ej tiden bort -
Vårt kön så föga det behöfver,
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa öfver!

Inte visste hon att snart
skulle dagarna av byråkrati uppfyllas
Rapporter skrivas i en väldig fart
och av statistik förgyllas

Bliv vid din bågsöm, dina band,
Stick av ditt mönster emot rutan
Och tro, mitt barn, att folk och land
Med Guds hjälp styras oss förutan!

Det är inte konstigt att det lockar då
att resa sig upp i detta nu
packa sina pinaler och så
bli en hederlig Hollywoodfru!

Se denna mor i huslig krets,
Som vet sitt sanna kall bevaka,
Fullt med den ärelust tillfreds,
Att vara värdig mor och maka!

Strunta i att vara stursk och kavat,
offra liv och lem
Istället förnöjsamt laga mat
i sitt nätta lilla hem

Lyd, Betti, lyd bestämmelsen:
Sök ej att mannabragder hinna
Och känn din värdighet, min vän,
I äran av att vara kvinna!

Men dock, någon slags längtan ut,
gör att jag både vill ha och äta min kaka
Nu är min lilla läxa slut,
och till mitt sammanträde jag gå tillbaka