Jag läste i en tidning att den nya trenden bland unga kärlekspar är att sätta fast ett hänglås på en bro och kasta nyckeln i vattnet som en symbol för sin kärlek. Denna blogg skriver om det och här är en artikel från Rapport Svt.
Och jag tänker, vill man verkligen ha ett LÅS som symbol för sin kärlek?
Det måste ha hänt nåt med ungdomarna. Dom verkar inte alls vara polyamorösa och annat modernt som det står i Aftonbladet.
Ett lås, det är ju snarare helt medeltida. Kyskhetsbältet och bortgifta kvinnor som ägodelar. Du får lite möbler och spetsar på köpet, härmed giver jag bort min dotter till dej. (Bland annat anledningen till att jag vägrade bli överlämnad av min far på amerikanskt/anglosaxiskt vis utan propsade på att gå nerför altargången tillsammans med den blivande maken).
Eller extremt traditionellt och lite mangrisigt.
"Nu har du skrivit under ditt livstidstraff" flinade prästen till min man när han signerat äktenskapsbeviset.
Då skrattade inte jag.
Ett lås? Ja, jag säger då det. Själv tänkte jag mej en duva, jag hade en sån på bröllopsprogrammet. Någonting vitt och naivt som finns trots allt. Någonting som är hoppfullt. Och som kommer flygande för att den vill.
Bra skrivet Anna! Den där prästen gillar jag inte, blev faktiskt chockad eftersom det var direkt vid vigseln, man brukar ju lyckönska, och inte läge med den typen av skämt just då, präst dessutom. Hade jag hört det hade han fått en spark på benet. Tur den andre var seriös och väldigt bra, personlig och tänkte på alla, främst er men också på gästerna från när och fjärran. Läste också det där om låset, Madde lär ju ha ett armband som bara karln har nyckeln till, konstigt att han inte bär ett också! Puss
SvaraRaderaVar prästen gift, tro ...?
SvaraRaderaI så fall kanske olyckligt .-)