Klass

Idag kanner jag mej aningen battre sa det blir kanske ett mer genomtankt inlagg denna gang.

Jag har funderat mycket over 'klass' sedan jag flyttat hit. Det finns ju naturligtvis ett klassystem i Sverige ocksa, men aldrig forut hade jag hort undertermer som middle middle class, upper middle class or lower upper class, dessutom med ett sakert men komplicerat markorsystem vem som tillhor vilken kategori. I detta sammanhang ar det lite skont att vara utlanning, eftersom de har ganska svart att avgora vad jag tillhor. Jag har utbildning, men jobbar i ett lagstatusyrke, jag koper klader fran Primark men skulle aldrig kopa en chip buttie. Nar jag kom hit pratade jag en standardiserad skolengelska med en tydlig svensk accent. Tyvarr har jag ett gott ora for dialekter, jag pratade flytande jonkopingska som liten med inspiration fran ena halvan av slakten, och jag marker att det blir svarare och svarare for engelsmannen att placera mej, vilket nog gor dem osakra. Dessutom for att gora mej forstadd, sa maste jag i hog grad prata som de omkring mej - detta ar naturligtvis extra viktigt nar man jobbar inom handikappomsorgen och med autister som ofta tolkar saker och ting bokstavligt. Jag kan inte anvanda det finare 'bathroom' om en toalett utan badkar utan att orsaka en lang diskussion. Ja, ni fattar, man tar seden dit man kommer.

De lingvistiska klasskoderna ar oerhort manga och krangliga. Det ar ocksa intressant att den skolengelska vi lar oss i mangt och mycket ar overklass-engelska, snarare an en neutral BBC engelska. Visst skulle vara svenskstuderande invandrare bli lite snopna om de efter ett par kurser insag att de pratade som Tarras Wahlberg? Vi tar ett tydligt exempel, maltiderna:

Hur skulle ni oversatta ordet middag? Dinner, eller hur.
Hur skulle ni oversatta ordet lunch? Easy does it - lunch, visst?
Vad betyder tea? Jag slar vad om att forst o framst tanker ni pa en kopp te, eller mojligen afternoon tea. Ingen tanker pa att tea kan betyda middag, anar jag?

Tea betyder middag i norra England, savida man inte bor pa ett slott med egna agor av angar och far. I sa fall betyder tea afternoon tea (alltsa te, smorgasar, scones, sylt, gradde och smor).

Det ar redan forvirrat, eller hur! Och detta ar bara ett enda omrade av forvirring! For att ytterligare komplicera det hela sa betyder dinner, i norra England, ocksa en tydlig arbetarklassmarkor, lunch.

Supper har man innan man lagger sej, medan supper i overklassen ar middag. Ha!

For att aterknyta till 'scones' igen sa minns jag tydligt nar min kara van Karin rattade mej en gang och sa 'det heter inte scounes, det heter skånes'. Helt ovetandes, hoppas jag, hade hon rattat mitt vanliga engelska uttal till det uttal som enbart anvands av overklassen, typ 10 ar gammal.

Grejen ar att man garna vill ha kontroll over hur man talar, och hur man kommer att uppfattas. Jag tycker att detta ar extra viktigt kanske, eftersom jag ar valdigt sprakintresserad och valdigt noga nar jag pratar mitt eget sprak. Det ar lite laskigt att inte kunna ha denna kontroll over engelskan, och jag tror inte att jag kan ha min svenska accent som alibi i tid och evighet, eftersom den langsamt forsvinner. Manga av mina engelska vanner har noterat att jag aldrig eller valdigt sallan svar pa engelska, medan min man, som forstar en hel del svenska, marker att jag har ett ganska grovt sprak pa svenska, nar jag talar med nara vanner vill saga, inte med svenska ambassaden. Jag ar helt enkelt inte saker nog for att vaga svara pa engelska. Men haromdagen, nar min papperspase fran primark sprack pa bussen o allt ramlade ut, sa jag spontant 'oh crap'. Jag var ensam, sa jag hade kunnat svara pa svenska lika garna, sa det maste innebara att engelskan blivit mer naturlig.

Skolengelskan lar ocksa ibland ocksa ut de minst stilsakra glosorna, som 'toilet' till exempel. Jag trodde lange att toilet var ett neutralt ord, och att 'loo' var nagon typ av slang. 'Loo' ar snarare ett mycket mer vanligt och medelklassigare ord an 'toilet'. Sager man bathroom dock, ar man overklass.

Jag jamfor mycket med Sverige, men jag kan inte hitta nagon motsvarighet till lingvistiska klasskoder som alls liknar det engelska, och tror nog inte att det finns nan annanstans i varlden heller. I Sverige har vi manga vackra dialekter, men det allra varsta som kan handa ar att man uppfattas som antingen bonnig (vilket i vart bonderomantiska land, med Skansen och datingprogram pa bondgardar och var langa tradition av bondesamhallen, inte ens ar sarskilt negativt) eller forort. Det finns ingen direkt koppling till klass - och det gar att prata forortsslang och vara ganska rik pa samma gang.

Avslutningsvis sa kan jag beratta att den engelska dubbelmoralen ar stor och de skulle aldrig erkanna att detta klassystem existerar! De ar omstandliga pa alla satt och vis och alltid artiga, mot personalen pa mcdonalds, mot bartendern och mot alla de moter pa gatan. De skulle aldrig fraga "and what do you do?" och snabbt fa svar pa klasstillhorighet eftersom ens yrke ar en given give away oftast, utan de fragar "do you work in the city?" - "early mornings?" - "Oh so you have weekends off?" - "A Christmas do coming up?" - "Are you worried about the credit crunch" -"Oh so you are an accountant!". Detta kallas, inofficiellt, "The Guessing Game".

And now it's time for me dinner :)