Sunday, 31 January 2010

"Jag undviker t ex Mc Donalds"

Alltså, är det här på riktigt? Det är ju ganska roligt.

"Jag är också medveten om att dom kan äta, vilket medför ytterligare problematik"

hehe.

Första månaden på 2010 är snart över

Vårsolen har börjat skina. Igår när jag gick på The Moor och stannade upp en stund så blev mitt hår på bakhuvudet alldeles varmt av solen för första gången på mycket länge. Och turligt var det att lite hopp kom om våren, för den här månaden har sannerligen inte varit rolig. Allt skräp som kan falla fick för sej att göra det just nu på en gång. Snökaos. Iskaos. Jobbkaos. Och personligt kaos.

Jag kollar på den nya serien Landet Brunsås på SVT (tack för tipset Karin!) och får höra förklaringen till varför vi svenskar är så bra på att tugga, sväja och gå vidare - vi är vana vid härsken sill och rutten potatis och äta ska man göra snabbt, effektivt och utan att känna efter. Därför är vi också så glada i att välkomna allt nytt och modernt för sämre kan det ju inte bli.

Men just denna månad är jag tacksam att ha denna förmåga. Keep calm and carry on. Och februari blir säkert bättre.

PS. Ingen svensk vann CBB iår. Vinnaren blev Alex Reid, Katie Price pojkvän.

Saturday, 30 January 2010

Gigantisk sång

Dolly beats Elvis - eller?

Malmsjö får vara med också. Den här sången är faktisk svensk!

Andra bullar!

När jag är stressad brukar jag 1. shoppa, 2. promenera, 3. städa och 4. - BAKA.

Efter denna vecka har jag behövt ta till alla medel inklusive hårfrisörskebesök och nu känner jag mej ganska nöjd och utvilad faktiskt. Och att ha skafferiet fullt av bullar och semlor är ju en trevlig bonus. Dessutom fick jag mej ett skratt under min hejdlösa shopping på Sainsbury's i eftermiddags när den stackars manliga kassören fick slå in trosa på linne på top på t-shirt och trasslade in sej i galgarna och först tyckte det var så ofantligt pinsamt tills jag med en kommentar gjorde det klart att jag uppfattade det roliga i situationen och han började fnissa lite själv.

-Kan du inte storhandla mat som annat folk på en lördag, sa han. Jag vet inte hur man gör med kläder och hur man ska vika dom!
-Nej, jag föredrar att storhandla trosor, sa jag.
-Det skulle man kanske ta och börja med, sa den äldre damen bakom.

Kanelsnurror Semlor med MYCKET kardemumma i bullarna Små små pyttesemlor som är värt besväret för att de är så söta!

Swedish buns with butter and cinnamon (top) and marsipan, cardamum and whipped cream (bottom). Baking for me is a way of winding down, which i need after a terrible week. Using all my weapons to beat stress today and yesterday - shopping, going for walks, household cleaning and even having a haircut - I now finally feel quite relaxed.

Friday, 29 January 2010

Andra människor

Det är ofta lätt att glömma beröm och ta till sig negativ kritik. Sån tänker jag inte vara. Nu ska jag med gott humör klippa håret och gå en sväng på stan och känna mej som en succe i största allmänhet.

För när man gör sitt bästa, då kan man inte göra mer. Faktiskt. Och tänk så glad jag är över nåt som kallas laganda.

Wednesday, 27 January 2010

Tro

När jag sent ikväll väntar på spårvagnen ensam förutom en trettioårig man som tydligt druckit några pints på puben bredvid får jag ett litet hopp om mänskligheten. Jag står så långt bort ifrån honom som möjigt och pillar på mobilen så att han ska veta att jag kan slå 999 vilken sekund som helst. Han närmar sej långsamt, och jag går ännu lite längre bort. "Du", hojtar han. "I'm alright luv", säger han. "Jag är inte farlig, bara så att du vet. Jag är bara lite full". Och när spårvagnen äntligen kommer sätter han sej i andra änden, för att vara snäll.

Monday, 25 January 2010

Äventyrslysten



Muminpappan har stadgat sej men i hans ådror flyter ännu ungt och äventyrligt blod.

"Det är för fridfullt här!"

Och det borde man sannerligen vara glad för. Som Muminmamman. Varför kan inte folk vara mera så? Det finns så mycket krångel som bara ramlar över en, så varför leta efter det?

About the Moomin Father who is bored and complaining about life being to peaceful. Moomin Mum is always calm and helpful - why can't people be more like her? Trouble keeps falling over us unexpectedly, so why look for it?

Keep Calm and Carry On

Den gamla brittiska affischen från andra världskriget har blivit hipp igen och verkar för tillfället helt och hållet ha eskalerat. Överallt finns det muggar, posters, förkläden, brickor och T-shirts med texten "Keep Calm and Carry On". Jag har köpt en temugg till jobbet, det känns mycket passande och liksom lite tryggt att läsa texten då och då. Har det här landet överlevt alla möjliga krig så ska man väl överleva till helgen åtminstone.

En intressant artikel från The Guardian förklarar fenomenet.

Sen är det lite roligt att affischens färg är red for danger. Man ska vara lugn, men alert.

Sunday, 24 January 2010

Sverige i en liten förpackning

Jonas i CBB fick ett svenskt pris för att ha vunnit en utmaning - att sabotera en ihopsättning av IKEA möbler iförd svensk folkdräkt och med fiolschottis son bakgrundsmusik.

En angloversion av Sverige i liten förpackning är alltså platt. Sprit, gravad lax, svensk massage och tunnbröd.

Se här.

Tänk att IKEA har blivit en bild av Sverige. Trendigt, slit och släng, billigt och plattförpackat.

Så står man med lång näsa och tänker på ren luft, lingon och allemänsrätten. Ingen bryr sej om sånt längre. Iallafall inte BigBrother-generationen ...

Saturday, 23 January 2010

Poesi utan krångel

Tittar på Stjärnorna på Slottet. Och Tommy Körberg berättar om musikalen Chess. Och jag funderar lite på hur Björn och Benny (och just i detta fall Tim Rice) verkligen skrivit några riktigt poetiska rader. Det är djup i allting, bara man letar ordentligt.



Nothing is so good it lasts eternally
Perfect situations must go wrong
But this has never yet prevented me
Wanting far too much for far too long.
Looking back I could have played it differently
Won a few more moments who can tell
But it took time to understand the man
Now at least I know I know him well.

Friday, 22 January 2010

Min nya idol

Vinnie Jones är underbar i Celebrity Big Brother. En alfahanne med hjärta, hjärna och diskhandskar, som motar bort barnsliga konflikter genom att gå och lägga sej och bara kommentera - kom igen, jag är 44 år, jag har annat att tänka på.

Jag är ett stort fan.

Thursday, 21 January 2010

Vårsol?

Den första fina dagen efter all snö och is. Ingen översvämning blev det heller. Vågar man hoppas på vår?

Wednesday, 20 January 2010

Svenska män

Jonas i CBB har varit ganska trevlig faktiskt, den enda kritik han fått av sina housemates är att han är lite för generös med att visa sin kropp. Och häromdagen fick han i uppdrag av de andra karlarna i huset att försöka nå fram till den snorungiga Lady Soverign - nu utröstad - med budskapet att diskning och toalettstädning är viktiga sysslor som alla behöver dela lika på. Det var som ljuv musik. Kanske har vi faktiskt kommit nånstans?

Tuesday, 19 January 2010

Goda råd

Jag är inne i en period när jag tittar lite närmare på livet. Det där med goda råd är svårt. Varken lätt att ge eller att få. Jag brukar ta till Bibeln i ett första försök. Då läser jag Job och sen Matteusevangeliet och alltid extra noga denna del:

Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne? Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?' Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta.

Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder. Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Det lägger sej som ett täcke över de mest oroliga funderingarna och lugnar som varm mjölk med honung. Men då, för att förstå mer om hur det är att vara människa, så läser jag om mina favoritböcker. En av de dikter jag läst flest gånger är The Last Duchess av Robert Browning. Det är en ondskefull och ryslig dikt förklädd i ett utsökt språk bland vackra saker - hela dikten skimrar av guld och man ser sirliga fontäner, perfekt klippa buxbomhäckar och guldförgyllda speglar framför sej. Bara där säger den nånting om livet. Men man kan gräva länge, länge i den här texten. Greven utmejslas långsamt från imponerande elegant till en svartsjuk, självisk despot och mördare. Allting invirat i hans egna ord - det är greven som talar genom hela dikten. Det är när man drar ut enstaka ord och fraser som bilden klarnar. Hur greven hela tiden ger order om vart hans besökare ska titta. Vart besökaren ska sitta. En parallell till det viktorianska samhället där kvinnan inte hade någon formell makt? Det som retar greven allra mest är just kvinnans blick, och hans oförmåga att kontrollera att låta den vandra vart den vill. I guidningen av hans manliga besökare är greven i sitt esse; hans instruktioner följs utan problem.

Greven ska gifta sej med en ny ung kvinna. Vad som hände med The Last Duchess kryper långsamt emot oss: I gave commands; Then all smiles stopped together.

Eftersom detta är en dramatisk monolog gör den sej bäst uppläst högt, man kan lyssna här. Fast jag hör grevens röst mycket mörkare och raspigare.

Tänk vad svartsjuka kan göra med en människa. Att alltid välja att inte förödmjuka sej det allra minsta. Inte huka för nånting. Det har sina konsekvenser.

Det leder mej tillbaka till Bibeln och det goda rådet att vända andra kinden till (Matteus kap 5 vers 39).

Sunday, 17 January 2010

Molly Bloom

Om jag fick välja bara en enda bok som fascinerat mej mest, och jag inte fick säga något av Pär Lagerkvist, så skulle det bli Ulysses av James Joyce. Mest skulle det bli det allra sista kapitlet som är Molly Blooms, huvudkaraktärens fru. På drygt femhundra sidor har irländaren Leopold Bloom yrat om än det ena, än det andra, men alltihop får avslutas av Molly. Romanens sista ord är Yes.

Jag åker hem från jobbet och aldrig har januari varit så grå som nu. Det är en bilolycka på andra sidan vägen. Molly Blooms monolog rinner igenom mitt huvud och jag tänker att den säger så ofantligt mycket om livet på ett så underbart okontrollerat vis. Hon är burdus. Ämnet är inte alltid varken intellektuellt eller klart, snarare tvärtom. Hon har kritiserats så makalöst av gubbkritiker. Som en fjompa. Lågutbildad. Pladdrig. Rentav dum.

Molly Blooms viktiga final saknar nästan helt punkter. Hon säger inte denna text. Hon har inte en konversation med någon annan. Hon tänker den. Bara det är fantastiskt, att Joyce har försökt skildra en tankegång. Jag tycker att det är enastående.

Så ska man analysera denna karaktär med fina litteraturprofessorn. Det var ett roligt seminarium. De flesta andra studenterna var yngre än mej och lyssnade på den vanliga gubbkritiken. Kommenterade att Molly nog inte var nån fin dam, för hon pratar om sex och otrohet. Hennes ordval är inte sofistikerat. Och att bristen på grammatik och skiljetecken skulle illustrera hur rörig och osammanhängande hon var.

Jag kände hur jag måste försvara Molly, för Molly är alla kvinnor i ett, hon är hela spektrat av känslor. Det är Mollys tankar, sa jag. En tanke har inte kommatecken och punkter. En tanke är inte hämmad av klasstillhörighet och sociala koder. Hade nästa kapitel visat Molly konversera på en tebjudning hade hon förmodligen låtit helt annorlunda. Vi vet ingenting om Molly. Vi vet bara dessa ögonblickstankar. Hur en människa på en och samma gång kan vara krass, cynisk och hoppfull, lycklig och svartsjuk. Hur tankar porlar i långa girlanger i bakgrunden under en frukost med ägg och en man. Hur Mollys mörka realistiska första svar på makens frieri Yes as well him as another samtidigt är det naiva, förbehållslösa Yes I said yes i will Yes.

Diskussionen stannade vid tanken som text, formen, de modernistiska dragen. Men förstod Molly Bloom, det gjorde litteraturprofessorn inte.

I en senare uppsats drog jag paralleller till Maria Magdalena som fått ett så oförtjänt dåligt rykte av gubbkyrkan. Joyce har låtit flera kvinnor av olika slag kallas för Mary, och alluderar till den eviga tveeggade bilden av Madonnan och skökan som har samma namn, och mannens tillbedjande, pidestalsättande dyrkan av kvinnan som modern och livet samtidigt som det lägre könet, det som måste ha hatt på sej i kyrkan för att visa underkastelse. Som en lockande Calypso, nymfen som leder mannen på irrvägar och samtidigt är tryggheten som väntar med frukost.

Men Molly är varken Calypso eller Penelope. Hon är otrogen och säger elaka skämt om de män hon har närmast. Men ändå är hon glad att hon har någon. Att hon inte är ensam. Att Leopold friade till henne med bultande hjärta. Hon alltsamman i ett.

Just så är det nu, denna januarisöndag. Ett långt porlande band av tankar som jag låter vara precis som de är. Skiljetecken kan jag ordna sen.

Hela Molly Blooms monolog kan läsas gratis här.

Saturday, 16 January 2010

Svensk mentalitet

När CSN skriver brev till mej skriver de min engelska adress med street istället för gata och så vidare. Men underst skriver de inte United Kingdom, Great Britain eller ens England. De skriver STORBRITANNIEN.

svenska.

För CSN är en maktfull myndighet som inte behöver underkasta sej några fånigheter som att byta språk.

Här kan man läsa en guide för hur man skriver brev till olika länder. Jag kanske skulle skicka den till CSN nästa gång jag betalar av min skuld?

Det känns inte helt bra att en myndighet som har hand om en sån ofantlig summa pengar inte kan skriva brev ordentligt. Dessutom tar de ut en expeditionsavgift på hundra spänn varje år. Jag antar att de är för breven de inte kan skriva.

Thursday, 14 January 2010

Flood, flood, baby

Goda nyheter: Isen har smält. Dåliga nyheter: Nu är det översvämningsvarning. Och jag är ännu mera TRÖTT på det här landet!

När det begav sej 2007 ... Så kan det väl inte bli igen? Eller?

Wednesday, 13 January 2010

Ice, ice, baby

Goda nyheter: Snön har försvunnit! Dåliga nyheter: Nu är det isgator utan like över hela staden.
Vädernyheter.
Jag packar jobbväskan. Med kläder för ett par dagar. Och en burk bordsalt i handväskan. Nu är jag TRÖTT på det här landet!

Monday, 11 January 2010

Önskelista till Svt om deltagare i nästa omgång av Stjärnorna på Slottet

Jag tycker att årets omgång av Stjärnorna på Slottet är alldeles för småputtrig och privatparty-ig. Därför vill jag önska en bättre blandning tills nästa år, nämligen denna:

Mustafa Can. Fantastisk journalist och författare som är klok och frimodig och erkänner hela spektrat av känslor även när det är obekvämt.
Bert Karlsson. För att han är ganska rolig och lite trivsam och nästan fridlyst för han kan säga vadsomhelst utan att nån blir förargad.
Anders Eriksson från Galenskaparna. En stor ideolog i en komikers skepnad.
Ulla Skoog. Roligare än Ulla blir det inte, men man vet ganska lite om henne som person.
Gudrun Schyman. Sveriges vassaste kvinna som säkert har oanade talanger.

Jokrar ifall nu någon av dessa inte vill vara med kunde vara Harald Treutiger (hans dag skulle vara full av lekar med avancerade regler och utröstning!) och Kicki Danielsson (mest för att jag så gärna skulle vilja höra henne sjunga Bra Vibrationer).

Alla dessa personer är intelligenta på olika sätt och har alla blivit framgångsrika inom sitt område. Alla är starka personligheter som menar vad de säger och säger vad de menar. Jag tror det skulle bli väldigt intressanta diskussioner. Snälla Svt, tänk på det och överge er dokusåpamall:

Neurotikern B.A/A.S/J.G
Den Oförargliga Kvinnan M.M/C.S/M.W
Divan M.A/B.E/K.D/B.R
Mysfarbrorn P.H/M.H/L.C/K.B
Det Stora Geniet SB.T/J.M/S.S/T.K/B.R

(Bara för att vara snäll som Elisabet så får ni själva lirka ut initialerna från samtliga omgångar av programmet).

Mitt förslag skippar förhoppningsvis neurotikerna och divorna helt till förmån för vardagliga genier som kan hamna i luven på varandra på ett underhållande sätt (Gudrun och Bert diskuterar feminism, Mustafa och Skoog diskuterar samhällsproblem och Anders spelar genomgående ukulele och ger pikar från sina många sketcher där han paroderat Ny Demokrati).



Vilka stjärnor vill ni ha?

*Quick note in English as I have recieved many hints from friends and family being annoyed they cannot understand my blog - well this is about Swedish celebrities so it wouldn't make sense anyway! It's just a wishlist for next year's participants in a more dignified version of Celebrity Big Brother on Swedish Television called The Stars at the Castle. The YouTube video is my favourite comedian singing a happysounding song with a very imortant political message! I like the clash between the comical appearance and the dark things hidden in between.

Sunday, 10 January 2010

Livet på sin spets

Det finns ögonblick av skarp klarhet. En liten stund kan man se hur långt som helst. Plötsligt är det en stor lättnad att vara en liten människa. Tove Jansson har skrivit om det mycket bra i berättelsen Filifjonkan som trodde på katastrofer. Filifjonkan pysslar med sina prydnadssaker och tvättar sin stora matta medan hon inuti sej upplever stormar och oväder varje dag, något som hennes väninna Gafsan inte alls kan förstå: "Gafsan är en åsna (...). En fånig fru som inte kan tänka på annat än tekakor och örngott. Hon förstår sej inte på blommor heller. Och allra minst på mej. (...) Jag som varenda dag upplever jordens undergång och ändå fortsätter att klä på mej och klä av mej och äta och diska och ha visiter som om ingenting hade hänt!"

Men när katastrofen faktiskt kommer, då tänker Filifjonkan: "Nu händer det. Nu går allting på tok. Äntligen. Nu behöver jag inte vänta längre." Och när Gafsan alldeles ifrån sej kommer och ser hur det är med Filifjonkan sitter hon i sanden och skrattar så hon får tårar i ögonen och säger "Nu har jag lust med vad som helst!"

Snow, snow and more snow

Klicka har for bilder fran BBC News pa Sheffield med omnejd.

Wednesday, 6 January 2010

Snöoväder från Skandinavien

Jag har mer eller mindre bott på jobbet sen det stora snöovädret infann sej i måndags natt. Nu är jag hemma men ska snart tillbaka igen, jag är den enda som bor vid en spårvagnslinje och som tur är funkar spårvagnarna nu. Ett smakprov på Sheffied Winterland utan vinterdäck och salt och sandande:



På nyheterna skyller de snön på Sverige. Det är det värsta snöfallet på 30 år!

Monday, 4 January 2010

Ännu en svensk ...

Nu vet vi vilka som medverkar i Celebrity Big Brother (lista här om nån är intresserad, det var inga stora namn direkt). Och ännu en gång är det en svensk med i grytan, nämligen den kände eller snarare ökände artisten Basshunter/Jonas Altberg som skrivit den irriterande låten "Boten Anna", i England kallad "Now You're Gone". Han har i tidigare intervjuer berättat om hur sexuellt frisläppta svenskar är och dessutom lider han av Tourette's Syndrom så jag kan tänka mej att det kan bli en inte helt nyanserad bild av oss som engelsmännen får höra. Kan nog bli en del kommentarer på jobbet!

Sunday, 3 January 2010

"L'enfer, c'est les autres"

Ikväll börjar den sjunde och sista säsongen av Celebrity Big Brother på Channel 4. Det är ännu hemligt vilka som deltar. Förra året vann svenska Ulrika Jonsson, och bjöd på mycket underhållning tillsammans med osannolika Coolio, MiniMe och LaToya Jackson bland andra. Denna omgång sägs vara designad med flit till att skapa så mycket psykisk påfrestning som möjligt, men mycket begränsat personligt utrymme. Producenterna har haft Sartre-citatet "Helvetet är andra människor" i åtanke när de låtit bygga det nya Big Brother-huset.

Mycket trevligare verkar det då vara för våra svenska kändisdokusåpadeltagare i Stjärnorna på Slottet. De har stora egna rum och får vistas utomhus i frihet. Och ändå får det där citatet nytt liv när jag ser lördagens program. Och jag förstår mycket bättre vad det egentligen innebär. Inte bara att det är påfrestande att vara med andra människor. Eller att andra människor kan åsamka ett helvete i det egna livet. Utan att helvetet, som i Sartres pjäs är ett rum utan fönster och en dörr, som är låst, kan vara det oundvikliga dömandet av vår person, ifrån andra människor. När vi inte kan komma loss ifrån en dom så blir den inbegripen i vår tankevärld och i våra känslor om oss själva. Domaren och den bedömde använder samma verktyg för att berätta en historia om en person. Det kan inte med viljan styras. Vi kommer alltid att påverkas av vår omgivning och utav andra människor.

Våra kändisars samtal tog en intressant vändning när de utan anledning fördömde Ingmar Bergmans hela livsverk, som dessutom bekvämt nog är död och inte kan försvara sej. Han fick för många chanser. Han var inte alltid bra. Tänk, nog tror jag det finns större brott än så. Världen är inte rättvis. En del för 60 chanser att göra film, en del får ingen alls. Livet blir mycket enklare om man accepterar det. Om Bergman hade levt och hört denna dom så hade den inkapslats i hans bild av sej själv och kanske grumlat hans själ en aning.

Jag tänker då på ett annat citat, "Döm inte, så skall ni inte bli dömda". Och så var det det där med flisan och bjälken.

Saturday, 2 January 2010

Förra årets bästa ögonblick

Elisabeth skrev ett inlägg för ett par dagar sen om guldstjärnestunder med en liten uppmaning:

"Om du skulle plocka ut
Ett Enda Ögonblick .., en stund så där mitt i livet ..., nånting som du kommer att förknippa med året som gick .., vad skulle du då säga?"

Eftersom jag ägnat den mesta tiden av 2010 åt att diskutera med vänner och min man vilket på många sätt jobbigt år det var (katastrofer, terrorhot, stress, ekonomisk kris osv) så tog detta lite tid men nu svarar jag iallafall, för det är en rolig ide. Och jag vill helst svara något positivt. Även fast det nog vore mera ärligt att förknippa det med tidspress, för åtminstone senaste halvan av året har varit, som jag sa igår natt till maken, som att måla en vägg i regn. Situationen är ohållbar, färgen kommer aldrig torka, men eftersom det är den arbetsuppgiften man har blivit ålagd så står man där ändå, och blir blötare och tröttare för varje minut, och man vågar inte ta paus för då orkar man kanske inte börja igen. Den känslan lyser starkast men knappast med någon guldstjärnelyster. Och ser jag inte upp så kanske jag börjar tro att livet ska vara så. Och det skulle inte alls stämma överens med den jag är. Så då griper jag en bild ur april, som för mej symboliserar hopp och tro att snart blir det bättre. Tålamod och envishet. Och hur det enkla i vårsolen blir nånting starkt och vackert. Och kanske går det trots allt att ändra på själva situationen, hellre än att försöka finslipa sin egen penselteknik. Då behövs det MOD. Det får jag en dos av när jag ser den här bilden och när jag minns den här dagen, som på ett överraskande sätt stärkte min tro och gav mej en ny insikt om vad som är viktigt, fast det bara var en vanlig liten vårpromenad i mitt kvarter. En bra dag 09/04/04. Påskens och vårens löfte om nytt liv.

Friday, 1 January 2010

2009 i bilder

Nyårsdagen. Är det nån dag man blickar bakåt på så är det denna. Det är så lätt att glömma bort vad som faktiskt hände, sånna där små men trevliga saker. Varje månad av 2009 bjöd faktiskt på fina stunder, det kan vara hoppfullt att komma ihåg nu när bitande, avskalade januari väntar.

Januari börjar året(vinterpicnic i ett frostigt Weston Park 09/01/11)

Februari kommer näst(Det stora SNÖOVÄDRET i Sheffield 09/02/03, bild från Devonshire Green)

Mars,(Hyacintfantasi på en slänt i Crookes 09/03/09)

April har knopp i håret(vår vid the Tower of London 09/04/09)

Maj,(med Karin i Castleton 09/05/18)

och Juni blommar mest(Junis vackraste sommardag i Meersbrook Park 09/06/24)

Juli,(svensk sommar i Uppland 09/07/22)

Augusti,(utsikt från The Sheffield Big Wheel 09/08/09)

och September, lika härliga framgå(Gratulationsbukett till mitt nya jobb 09/09/11)

men Oktober(makalöst vacker höstdag i Botanical Gardens 09/10/01)

och November(pepparkaksbak till första advent 09/11/29)

och December äro grå.(Julkrubban i stora katedralen i Sheffield på årets sista dag 09/12/31)

NyårsmiddagGod Början på det Nya Året! BBC visade raketer från London Eye.